Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Ossian Dahlgren. Sven Ekman och Rikard Sterner. Djur- och växtgeografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Sven Ekman och Rikard Sterner: Djur- och växtgeografi.
P. A. Norstedt & Söners förlag. Stockholm 1931. — 75 sid.,
61 bilder. — Pris 2: 90.
I det nya gymnasiets högsta ring ingår som kursmoment i
biologi en framställning av särskilt Sveriges växt- och djurgeografi
samt en redogörelse för vår floras och faunas invandringshistoria.
En kort sammanfattande framställning av dessa intressanta
förhållanden och dramatiska händelseförlopp har nyligen gjorts av
professor Ekman i Uppsala, vår främste djurgeograf, och lektor
Sterner i Göteborg, en framstående kännare och utforskare av
vårt lands växtgeografi.
Ekman karakteriserar världens stora djurgeografiska provinser
på ett trettiotal sidor, varvid givetvis också hänsyn tages till
palseontologiens vittnesbörd. På samma antal sidor redogöres
för Sveriges zoogeografiska indelning samt för den skandinaviska
djurvärldens historia. Framställningen är koncis och översiktlig,
stoffet väl valt, bilderna belysande och framställningen fängslande.
Professor Ekman, som länge varit lektor i biologi, har verkligen
på ett pedagogiskt lyckligt sätt vetat att här giva ett extrakt av
sitt standardverk »Djurvärldens utbredningshistoria på den
skandinaviska halvön» utan att detta blivit torrt schematiskt eller
trög-läst. Tvärtom.
Ett par små anmärkningar må i förbigående framställas. Det
meddelas på sid. 24, att skelettdelar av isbjörn påträffats vid vår
»sydvästra kust». Varför ej använda ett annat uttryckssätt? Ordet
»springråtta» (sid. 16) får väl numera (liksom »nagelspinnare»
= Nagelspinner, d. v. s. spikspinnare) godtagas även som svensk
beteckning; fast man kanske i en skolbok inom parentes
lämpligen kunde tillägga »eg. hoppråtta». (I en tidning har jag sett
Seeigel översatt med »sjöigel»!) På tal om djuphavs faunan
omnämnes (sid. 32) att många bläckfiskar äro försedda med
lys-organ. Det kunde kanske också ha påpekats, att dylika ofta finnas
hos andra djurformer. På sid. 32 läses: »Att uppdraga en skarp
gräns mellan djuphavsfaunans och strandfaunans områden är icke
möjligt, men de flesta forskare förlägga den mellan 400 och
1,000 m.» Strandfauna på halvkilometerdjup och ännu längre
ned, det låter säkert rätt underligt för skolpojksöron! Jag förstår
väl, att den mångtydiga litoralregionen åsyftas, ett område, som
av botanister och zoologer begränsats på de mest växlande sätt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
