Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Nat. Beckman. Några iakttagelser rörande den nya studentexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 5 2
NAT. BECKMAN
två ämnen med högst 6 timmar i högsta ringen. Det är
uppenbart, att denna mekaniska regel var mycket
otillfredsställande i och för sig. Den nämnda regeln var ju given
med hänsyn till det mått av ledighet, som lämpligen kunde
medgivas en »bortväljande» lärjunge. Som norm för ämnenas
vikt var regeln mycket olämplig. Skolans huvudspråk blev
ett »litet ämne», men franskan, som börjat sent och därför
behövde flera timmar i högsta ringen, blev ett »stort». Vidare
berövades lärarna all rätt att diskretionärt bedöma lärjungens
allmänna ståndpunkt. Ett konkret exempel står livligt för
mitt minne och må återges.
En lärjunge i tredje ringen hade två underbetyg, jämt så
mycket han tålde. Därtill kom, att läraren i kemi vid
klasskonferenser och annars ofta hade talat om att han var svag.
Vid flyttningskollegiet fick han »B med tvekan». Det var ju
rätt uppenbart, att han under sådana förhållanden skulle nästa
år bli underkänd av censorerna, särskilt som han kanske hade
en eller annan mindre svaghet därjämte. Det gjordes en
blyg fråga till kemiläraren, om icke ett Bc vore lika
berättigat ur saklig synpunkt och avgjort bättre med hänsyn till
läget i det hela. Men denna avböjdes i former, som tydde
på att läraren var bunden av ett löfte. Flyttningen var
sålunda klar, vi andra lärare kunde ingenting göra. Nästa år
kom studentexamen, och det gick grundligt sönder i kemi.
Sina gamla underbetyg hade examinanden kvar och inför den
personliga blamagen försvann kemilärarens hjärtnupenhet i
ett slag. Det blev ett klart C, och därmed var vederbörande
»underkänd av lärarna». Men »lärarna» som kollegium eller
klasskonferens kunde ju egentligen icke känna något ansvar.
Då kemiläraren vägrat ge underbetyg den ena gången, kunde
vi intet åtgöra. Och lika litet kunde vi göra något vid det
senare tillfället.
Mest besynnerlig ter sig saken, om man ser den ur s. a. s.
processuell synpunkt. Frågan om en studentexamens god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
