Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Oskar Jakobsson. Sokrates, hans person och gärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
moderna sokrateslitteraturen och de grekiska källorna sökt bilda
sig en egen åskådning i de frågor som sammanhänga med
objektet för hans skildring. Hans arbete vilar således på
vetenskaplig grund, såsom man kunde vänta det av en författare, som
i sin doktorsavhandling gett en framställning om det sokratiska
daimonion. Att av Sokrates och hans gärning ge en bild, som
tillfredsställer vetenskapliga krav, måste dock betecknas som en
ofantligt svår uppgift, och det är icke en inskränkning av det
erkännande man måste skänka författarens framställning, om man
säger, att man icke så sällan känner sig tvivlande inför dragen
i den bild han tecknat, ty sokratesproblemet är kanske olösligt.
Huvudkällorna äro här Platons och Xenophons skrifter, men dessa
ge oss rätt olika bilder av Sokrates, och i en sokratesbiografi
måste således den ena av källorna tillerkännas företräde framför
den andra. Författaren stöder sig på Platons skrifter men blott
på dennes ungdomsarbeten, som han anser vara i verklig mening
»sokratiska». Redan detta urval av platonska skrifter måste
naturligtvis bli rätt hypotetiskt, men därtill kommer det vida svårare
källkritiska problemet om vad som är verkligt sokratiskt i dessa
skrifter och vad som är platonskt. Det synes som om ett
särskiljande här måste få en i hög grad hypotetisk karaktär, och
det är således icke uteslutet, att forskningen alltid måste bli
beroende av det sätt, varpå Platon och Xenophon uppfattat
Sokrates; vi måste med andra ord allt framgent se Sokrates genom
Platons eller Xenophons »temperament». Forskningen är här
ställd inför ungefär samma svårigheter som i fråga om Jesus:
liksom det till följd av källmaterialets ofullständighet och
problematiska karaktär icke är möjligt att skriva en jesusbiografi som
tillfredsställer vetenskapliga krav, så synes det icke heller möjligt
att skriva en sokratesbiografi, som äger en högre grad av
objektivitet. Författaren anser Sokrates och Jesus vara nära
befryn-dade med varandra, och det är kanske icke oriktigt att säga, att
Sokrates’ personlighet och åskådning i författarens framställning
fått alltför stark färg av kristna föreställningssätt. På denna punkt
står författaren i skarp motsats till den tyske filosofen H. Maier,
vilkens framställning om Sokrates rentav på nytt väckt hans
intresse för denne och därigenom blivit orsaken till att det
föreliggande arbetet skrivits. Maier uppfattar nämligen Sokrates och
Jesus såsom motsatser och menar, att valet mellan sedlighet och
religion tillika blir ett val mellan Sokrates och Jesus. »Det är»,
skriver han, »som om på nytt och nu först riktigt ordentligt So-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
