Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
SVANTE BOHMAN
Det som förklaras fysiologiskt är i stället själsdövhet, d. v. s.
svårighet att vid hörseluppfattning aktualisera ordets betydelse.
Skulle Herrlins mening endast vara den, att påvisa ett
starkt associativt band mellan språkets betydelseföreställningar
och dess akustiska komponenter även beträffande tal- och
skriftspråk, så är häremot intet att invända. Av hans material
att döma synes det tillåta en sådan slutsats. Han har då ej
befattat sig med vilken grupp av språkets element, som är
att anse som den huvudsakligast betingande, »den ledande»,
i språkmekanismen. Denna hans ståndpunkt skulle då
emellertid ha framhävts av honom på ett klarare sätt. Man får
nu lätt den uppfattningen, att han betonat de akustiska
komponenternas roll och ej betydelseföreställningarnas i deras
associativa samband med de akustiska, visuella och motoriska
språkelementen. Härvid synes det vara så — vilket
framgår av det följande —, att på barnens olika utvecklingsstadier
och vid skrivningar av olika ord de associativa förbindelserna
till nämnda olika element göra sig gällande med olika styrka.
Det ifrågavarande sambandet mellan det inre språkets
betydelseföreställningar och övriga komponenter kan på
liknande sätt uppvisas beträffande de visuella teckenbilderna
genom en undersökning av de afasier, som uppträda på det
visuella området. Herrlin gör här, bortsett från själsblindhet,
»en distinktion mellan en komplicerad och en ren ordblindhet,
allt eftersom sjukdomen är förbunden med förlust av
skrivförmågan (agrafi) eller ej.»1 Den rena ordblindheten yttrar sig
enligt beskrivningen av ett fall så, att den sjuke kan läsa
hela ord men däremot ej de enskilda bokstäverna. En
annan afatiker kunde skriva men ej läsa vad han skrivit. I
båda fallen rör det sig antagligen om fel i den visuella
orduppfattningen som sådan och dess samband med övriga
språkkomponenter, isynnerhet med de språkmotoriska och med
ordens vanliga betydelser. Åsynen av språkets teckenbilder
1 A. a. s. 58. Kursiv, av förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
