Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Svante Bohman. Till frågan om sambandet mellan rättskrivningens psykologi och metodik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
SVANTE BOHMAN
nad mellan den språkbehärskandes och den icke
språkbe-härskandes själsliv vid skrivning. Skillnaden mellan dessa
båda medvetenhetsliv har icke observerats av dem, som i
likhet med E. Meumann betrakta » Wortbedeutungsvorstellung
als Grundlage des ganzen ortographischen Progresses»1.»
Denn wenn die Sprachbeherrschung und das Verstehen der
Rechtschreiben das Fundament des ganzen Vorganges ist»,
säger nämnde pedagog, »so muss die Wortbedeutung, nicht
das Wortbild die Grundlage jeder Aneigeruug der
Ortho-graphie sein.»1 Tydligen har Meumann fäst sig vid det, som
föreligger medvetet i den skrivandes psyke och utifrån denna
aspekt fattat ordbetydelsen som »das Fundament». Även
om emellertid i den språkbehärskandes psyke under skrivning
endast ordens betydelseföreställningar äro medvetna, så
förefinnas ju dock från fysiologisk synpunkt språkets övriga
associationsmekanism i hela dess utsträckning. För den, som
håller på att lära sig att skriva rätt, för den är därtill även
det huvudsakliga av den senare medveten.
Rättskrivningsövningen försiggår ju med hjälp av medvetna ljud- och
syn-bildsföreställningar samt — på ett tidigt stadium — även
motoriska föreställningar, d. v. s. rättskrivningens mekanism
har ännu ej uppnått full fasthet och är till det huvudsakliga
även förlagd inom medvetenhetslivet.
Vid en psykologisk undersökning av den icke
språkbehärskandes själsliv vid skrivning tycks man i enlighet med
det material, som rättskrivningsböckerna i skolorna erbjuda,
med anspråk på klarhet kunna skilja mellan sådana ord,
vars betydelseföreställningar äro förbundna med en ljudenlig
teckenbild och dem, som äro mera rent associerade med den
visuella skriftbilden. Som exempel på ljudenlig teckning
anföras: Mor syr; far går; o. s. v. Överhuvud menas därmed
sådana ord, som skrivas som de låta, d. v. s. vilkas uttal lätt
åstadkommes genom ljudning av de särskilda bokstäverna.
1 Vorlesungeji o. s. v., Bd III, 1914, s. 589 o. f. Kursiv, av författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
