Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Ivar Bratt. Neurosproblemet i psykoanalytisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 6
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
kunde den allmänt orienterande framställningen ha varit kortare.
Över huvud skulle boken ha vunnit på en starkare koncentration;
framställningen verkar vid läsningen icke sällan alltför långt
utdragen. Detta beror dock kanske i någon mån därpå, att vi vid
det här laget hunnit läsa så många psykoanalytiska böcker, att
varje ny bok i detta ämne verkar ungefär som en gammal trall,
vilken så ofta upprepats, att man känner leda, när man återigen
får höra den. Även de som blott läst de på Natur och kulturs
förlag utgivna psykoanalytiska böckerna ha säkert icke mycket
att lära av d:r Bratts bok om neurosproblemet. Det mest
personliga torde här vara en del uttalanden i religiösa och sociala
frågor, relaterandet av en del fall ur författarens läkarpraktik,
tolkningen av patienternas drömmar o. d.; allt det övriga är i
huvudsak blott en redogörelse för åskådningar, som äro gängse
inom den freudska skolan, och som man hört många gånger
förut.
Ett par aktade kritiker ha tagit illa upp, att jag i ett arbete
yttrat, att Freuds fantastiska lära är alltför orimlig för att behöva
vederläggas. Den ene finner uttalandet »föga välbetänkt», den
andre finner det »betänkligt». Om dessa kritiker läste d:r Bratts
bok om neurosproblemet, vilken innehåller en framställning av
den psykoanalytiska läran i dess nuvarande gestaltning, skulle de
kanske ge mig rätt. Psykoanalysens motståndare ha ingen
skyldighet att vederlägga alla dess orimligheter, men det vore högst
önskvärt, att psykoanalytikerna presterade åtminstone
sannolikhetsbevis för sina satser; härav finner man dock mycket litet i deras
arbeten men så mycket mera av fantastiska hugskott, vilka
framställas som vetenskapens sista ord i de frågor som behandlas.
Det finns för övrigt psykologiska arbeten med ett psykoanalytiskt
inslag, vilka äro både intressanta och lärorika; detta är fallet
med Den nya psykologien och dess förhållande till livet av
Tans-ley, vilket arbete utgivits i översättning av Natur och kultur.
Men d:r Iwan Bratt accepterar allt inom psykoanalysen, d. v. s.
alla teorier, som-uppställts av Freud och hans lärjungar, de må
vara hur orimliga som helst. Visserligen frågar han sig en och
annan gång, om den givna förklaringen kan vara riktig, men det
slutar alltid med att han accepterar den. Om Tansley
representerar den ena polen, så representerar d:r Bratt den andra; mellan
dessa poler finnas en mängd övergångsformer, som kunna skiljas
från varandra genom det psykoanalytiska inslagets omfattning och
den prägel det erhållit av författarens åskådning i övrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
