Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Gunnar Landtman. Ett sagoland och dess infödingar - Vilh. Vessberg. W. B. Seabrock. Djungelfasoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 6
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER i 8 i
överensstämmelser i motiv med Svensk-Finlands folkdiktning.
Förtjusande äro »barnsidorna» med tillhörande bilder. F. ö. är
hela det rika illustrationsmaterialet efter av förf. tagna fotografier
utmärkt. Åt alla etnografiskt intresserade ger boken en god
behållning. Vissa ord och uttryck verka främmande för rikssvensk:
en alldeles liten areal är tillräcklig, kvinka till (om hundar),
bo-vist, tjurskhet, bestyrsamhet. Vsbg.
W. B. Seabrook: Djungelfasoner. Mörkaste Afrika sett
inifrån. Stockholm 1931. Bokförlaget Natur och kultur.
Förf., bekant för sin bok Mysteriernas ö med spännande
skildringar från negerrepubliken Haïti, för oss i sitt senaste arbete
Jungle Ways, fritt översatt med djungelfasoner, till det mörkaste
Afrika. Han reste från Guldkusten inåt landet till Timbuktu,
varifrån han vände tillbaka till kusten. Han färdades, åtföljd av
sin hustru, i en ståtlig karavan under smattrande hornmusik och
trummor, delvis även i bil, som nu förekommer också i denna
del av Afrika. Han intresserar sig framförallt för stammarnas
hemlighetsfulla riter, i vilka han själv låter inviga sig av
medicinmän och trollkarlar. Om professorer i etnologi uttalar han sig med
en viss ringaktning. Han gör på egen hand avstickare från rutten,
på en sådan åtföljd av en ung, vacker trollkvinna, och får
bevittna underbara händelser: unga flickor genomborras med svärd
utan att taga skada, han deltager i en gudsdom och dricker själv
av giftet, som skall avslöja den skyldige. Han tror ej på under,
men avvisar också tanken på taskspeleri ; det finns i denna
djungelmagi, menar han, vissa element, som överstiga vad vetenskapen
känner om naturens lagar. På besök hos gueréfolket gör han
bekantskap med kannibaler och tyckes dela stammens sorg över att
fransmännen genom att hindra krig med grannarna gjort
kannibalismen till en döende tradition. Han får dock tillfälle att
deltaga i en kannibalisk måltid och äter både frikassé, biff och
njur-stek; människokött var faktiskt gott, påminde om gott gödkalvkött!
På återvägen från Timbuktu gör han ett besök hos habbefolket,
som lever i ett slags grottboningar. Förf. beskriver folkets
pria-puskult med altaren med phallusbilder av jättestora dimensioner.
Av en gammal överstepräst blir han undervisad i det esoteriska
i kulten.
Boken är fascinerande skriven, och man läser den under
oavbruten spänning, den påminner om Ossendowskis fantasirika skild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
