Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nutida svenskt arbetsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
i 8 i
nyttjande av tekniska och materiella resurser på den mänskliga
arbetskraftens bekostnad (taylorismen). Rationaliseringen kan föra
till överproduktion och skapa arbetslöshet, den kan från
samhällets synpunkt bli en felrationalisering. Denna fråga återkommer
i det sista föredraget Om arbetsglädjens problem av d:r A.
Ahlberg, och belyses här från psykologisk synpunkt. Med Hendrik
le Man framhåller han, att rationaliseringen å ena sidan gjort
arbetet enformigare, tråkigare, mera själlöst, men att den å andra
sidan har en tendens att återge arbetet mera av intresse och
personligt innehåll, i den mån den låter arbetaren förvandlas till
en kvalificerad övervakare och behärskare av maskinen.
Rationaliseringen har en märklig tendens att vidga klyftan mellan olika
slag av arbetare (tvärt emot den vanliga uppfattningen). Den
trycker ned stora grupper under maskinen men lyfter å andra
sidan en kategori arbetare över maskinen såsom dess övervakare
och mästare. Den är en faktor bland många, anser förf., som
kommer att göra det till en ohållbar fiktion att tala om
arbetsklassen som en odifferentierad helhet. Förf. bygger på en enquête
med arbetarungdom från Brunnsvik; 57 % anse arbetsglädje
överväga olusten, 19 % olusten övervägande, 24 % odeciderade.
Karakteristiska svar citeras. Främst bland orsakerna till olust ligger
missnöje med arbetsledningen (icke så mycket mot arbetsgivaren).
Den fysiska tröttheten ger mindre anledning till olust än den
nervösa. Man kan förstå detta, då man läser om det s. k.
löpande bandet med dess hetsande tempo. Utsträckt semester eller
kortare arbetsvecka synes därför angelägnare än förkortning av
arbetsdagen.
Till slut kommer en radiodiskussion om planmässighet i
socialpolitiken med professor Gösta Bagge som inledare. Han ger
en skarp men saklig kritik av den nuvarande socialpolitiska
verksamheten. Alla följande talare äro ense om att större
planmässighet är av nöden, men hava ej så mycket positivt att komma
med. Ett konkret förslag av kanslirådet G. H. von Koch synes
beaktansvärt, nämligen att i varje kommun få till stånd ett enda
organ för all samhällets hjälpverksamhet. Kanslichefen O.
Hagman framhåller behovet av en modern och rationell
arbetslöshetsförsäkring, och redaktör Hansson håller mera allmänt på en
genomgripande förändring av det nuvarande ekonomiska systemet.
Diskussionen avslutas med en replikväxling, som icke saknar
pikanta moment.
Man har skäl att vara förlaget tacksam för att det genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
