Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. Hjalmar Alving. Svensk Litteraturhistoria. II, III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER i 8 i
djupgående akademiska studier och särskilt för alla lärare i
ämnet är denna vidlyftighet, som i väsentlig mån beror pä utförliga
referat av viktigare litteraturprodukter, helt visst till ovärderlig
nytta. Någon koncentration borde emellertid kunna ernås,
särskilt genom förkortning av mer speciella innehållsredogörelser.
Att t. ex. Geijers ungdomsskrift »Om bildningsgåvans betydelse
för uppfostran» påkostats ett 4 sidors referat, synes en smula
överdrivet. Betänkligare är det av omfånget beroende
sammanlagda höga priset på de tre häftade delarna, medan exempelvis
Mjöbergs förträffliga i helklot stadigt inbundn-a fullständiga
litteraturhistoria om 237 sidor blott kostar 3:75. Men dä Alvings
bok snarare är att uppfatta som en litteraturhistorisk läsebok än
en lärobok, torde väl lärjungebiblioteken kunna anskaffa bundna
exemplar av hela boken att tillhandahålla studerande med livligare
litterära intressen.
* $ *
I och för en kommande nyupplaga liksom även för herrar
lärares räkning tillåter jag mig att i korthet ingå på några
detaljer, där modifikationer synas mig kunna eller böra ifrågakomma.
I del II sid. 28 framställes som 17oo-talsegendomligheter
beträffande betoningen delvis sådant, som långt senare varit och ännu
alltjämt är brukligt i vers, t. ex. framsätter och också med första
stavelsen i sänkning. — När det s. 60 står, att ämnena till
Gyllenborgs fabler »vanligen äro hämtade från den grekiske
fabeldiktaren Aisopos», så kan detta missförstås, som om Gyllenborg
(eller Lafontaine) skulle haft tillgång till några av Aisopos
författade fabler. »Aisopos’ fabler» är blott ett kollektivnamn för
forntida, för det mesta mycket äldre fabler, som Aisopos
visserligen synes ha nyttjat samtalsvis, ungefär på samma sätt som
Sokrates’ framställde sin »filosofi», och som långt senare
upptecknats. Först på 1800-talet ha emellertid fabelmanuskript på
grekiska upptäckts. På 1700-talet voro blott romaren Phædrus’
»esopiska» fabler tillgängliga, men huruvida Gyllenborg
självständigt anlitat dessa, torde ej vara undersökt. — Vad angår
författarskapet till vådevillen »Tillfället gör tjuven» (se sid. 81), så
har undertecknad i en längre uppsats (i Nysvenska Studier 1931)
uppvisat, att själva uppslaget och fabeln samt delvis utarbetandet
tillhörde baron Armfelt, vadan denne hädanefter bör få dela äran
med Hallman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
