Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. J. Jeans. Stjärnorna i deras lopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER i 8 i
J. Jeans: Stjärnorna i deras lopp. Övers, av Ansgar Roth.
Natur och kultur. 171 sid., häft. 6 kr.
Boken är genomgående populär i god stil. Den innehåller
därför, i motsats till förfrs förut översatta arbeten, alls ingen
matematisk härledning av meddelade fakta, av vilka några få torde
kunna bevisas av begåvade realelever i högsta ringen; de övriga
få tas till godo ändå. Som orienterande översikt över
stjärn-forskningens nuvarande ståndpunkt torde boken vara primus inter
pares. 46 planscher, i utmärkta reproduktioner av astronomiska
fotografier, förhöja ytterligare värdet. Speciellt kan framhållas
foton i olika belysning: solen i kalciumljus och i
vätgasbelys-ning; Jupiter i fyra »färger»; infraröd, röd, violett och
ultraviolett; Venus och Mars i infrarött och ultraviolett; därunder för
jämförelses skull en landskapsbild i samma »färger». Förf. har
en tilltalande och instruktiv metod att bibringa sina läsare ett
relativt begrepp om de astronomiska distanserna genom att i
lämplig proportion reducera dem till terrestra mått. Exempelvis
jäm-föres hela vintergatan med storstaden London; de två närmaste
spiralnebulosorna skulle då, beträffande storlek och avstånd,
representeras av Cambridge och Oxford. »Varje cm. i Oxford eller
Cambridge motsvarar omkring en biljon km. i den motsvarande
stjärnstaden, en väglängd som ljuset genomlöper på sex veckor».
I denna skala skulle hela vårt solsystem, inberäknat den
nyupptäckta planeten Plutos bana, få ungefär samma storlek som ett
sandkorn.
Ett puts av tryckfelsnisse (sid. 88) må påpekas, ehuru en
uppmärksam läsare lätt bör kunna se, vari felet består. »I detta
ögonblick väger solen många miljoner gånger mindre, än när
läsaren började detta kapitel. Och i morgon vid denna tid väger
solen 350 miljarder ton mindre än nu.» Det här kursiverade
ordet »gånger» skall utbytas mot »ton». Mången kanske känner
sig frestad tro, att med en så hastig minskning solen snart borde
förintas. Det visar sig emellertid, att minskningen i solens massa
blott uppgår till ej fullt 10"10 av dess värde på tusen år.
Människosläktets ålder är alldeles för obetydlig för att under dess tid
någon minskning skulle kunnat iakttagas. De celesta massorna
äro av en helt annan storleksordning än de på jordytan
förekommande. För övrigt kan anmärkas, att en av de viktigaste
grunderna för antagandet, att materien i vissa fall kan förvandlas
till strålning, är förekomsten av de s. k. kosmiska strålarna. Av
Piccards senaste stratosfärfärd tyckes emellertid framgå, att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
