Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - K. J. Torius. En historisk lärobok förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORISK LÄROBOK FÖRR OCH NU
I 5 I
förf. har ju nu en gång en märkvärdig förskräckelse för årtal,
varför det väl varit för mycket begärt, att Lorenzos dödsår
(1492) hade utsatts. Påståendet, att Lorenzo efter
sammansvärjningen mot hans (och broderns) liv »lät avrätta 300
personer, skyldiga och oskyldiga, därjbland en ärkebiskop, som
hängdes i full ornat», — detta påstående är verkligen
tillräckligt rafflande för att kunna läsas med intresse, ja, med en
rysning av fasa även av den slöaste lärjunge. Men hur
stämmer denna uppgift med verkligheten? Om den tydligen
åsyftade Pazziernas sammansvärjning och attentatet i Florens’
domkyrka den 26 april 1478 har jag tyvärr inte haft tillgång till
någon annan utförlig skildring än den, som ges i en gammal
svensk upplaga av Beckers världshistoria, tryckt 1831. Vad
som där berättades, var emellertid präglat av en viss inre
sannolikhet, som gjorde, att jag gärna ville tro därpå.
Då jag dock inte kunde lita på att denna mer än 100 år
gamla skildring var fullt i enlighet med forskningens
nuvarande ståndpunkt, vände jag mig till en gammal bekant, som
är docent i historia, och bad honom att efter moderna källor
meddela mig det viktigaste av vad som skedde under
Pazziernas sammansvärjning. Svaret, som vittnade om den stora
tillförlitligheten i gamle hederlige Beckers uppgifter, lydde:
»Angående den stora massakern, som Jacobson alldeles felaktigt
ger namn av avrättning, torde man kunna sammanfatta saken
så: Efter sammansvärjningens partiella misslyckande (Giuliano
hade ju dödats) störtade sig folkmassan över mördarna och
deras verkliga eller inbillade medhjälpare; härvid kan det icke
nekas, att medicéernas »partigängare» uppeggade mängden.
Härvid hängdes Franz. Pazzi och ärkebiskopen Franz. Salviati,
den senare, som det vill synas med rätta, misstänkt för
delaktighet i anslaget; deras döda kroppar massakrerades sedan
av pöbeln. Dessa händelser har dock utan tvivel Lorenzo
sett med tillfredsställelse: han vann därigenom, att straff
utkrävdes över de sammansvurna, samtidigt som ansvaret för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
