Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Ernst Tham. Deutsche Dichter der Gegenwart. Herausg. von Sven Lide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 I
manhängande texterna, av vilka det ostridigt finns så många
verkligt goda för skolbruk, ha det emot sig, att läsningen av dem
tänjes ut över för lång tid, vilket gör att det blir svårt att
bevara sammanhanget och hålla intresset levande, en olägenhet, som
måste bliva än kännbarare nu, då så mycket av
undervisningstiden går förlorad genom sport- och extra fridagar och allehanda
moderniteter. Styckena i föreliggande urval äro i allmänhet ej
mera omfattande än att de, helst med anlitande av kursivläsning,
kunna medhinnas på ett fåtal lektioner. Som nämnt, räkna de
skilda författare och teckna olika bilder ur livet, liksom de
naturligtvis erbjuda större eller mindre intresse allt efter olika smak.
Ett ganska roande stycke är den lilla novellen Das Liebesidyll
des Herrn Registrators (av Isolde Kurz), som skildrar halvt ironiskt,
halvt medlidsamt, den stackars pedantiske kameralistens förälskelse
i den okända sköna dam, vars leende tjusar honom varje dag,
då han på bestämd tid på sin väg upp till ämbetsverket går förbi
och blickar upp till hennes fönster. Denna defilé blir för honom
dagens stora tilldragelse. Han är färdig att utmana på duell en
yngre ämbetsman på kansliet, i vilken han tror sig ha upptäckt
eventuell rival, men så blir han i lagom tid upplyst, att föremålet för
hans tillbedjan intet annat är än en illusion, en bild, som ägaren
av huset låtit anbringa i nischen till ett blindfönster. Tablå.
Av helt annat slag är novellen »Der Dorfschmied» (av Friedrich
Lienhard). Der Dorfschmied är, kunde man säga, en tysk
pendant till »Bonden Pavo» hos Runeberg. Det är en skildring av
den ringe mannens arbetsamma liv, så fullt av prövning och
försakelse, som- bäras i tysthet, men över vilket en stilla
förnöjsamhet breder en dager, som verkar försoning över en melankolisk
tavla. »Graumann» (av Klara Viebig) ger även den en bild ur
livet som är full av melankolisk stämning: en gammal mans
känsla av missmod och ensamhet i den nya tid i vars seder,
nöjen och åskådningar hans uppväxande barn finna sin rätta
atmosfär, men som i allt bildar en bestämd kontrast mot de
traditioner, i vilka han själv var fostrad. Man undgår icke att gripas
av en viss medkänsla inför den livets disharmoni, som tär på den
förgrämde åldringen, och som för honom gör tillvaron onjutbar.
Nå, det hela löser sig, litet abrupt kanske, i en stilla försonande
resignation.
Detta naturligen blott ett par provbitar ur prosaberättelserna.
Boken upptar jämte dessa också några stycken i bunden form,
små dikter, vilka ju ej kunna räknas till den högre lyriken, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
