Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Rudolv Körner. Läroboksproblemet i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄROBOKSPROBLEMET I HISTORIA I 7 I
punkten gått förlorad. Olägenheten med detta
behandlingssätt har på ett förträffligt sätt tidigare påvisats i denna
tidskrift av lektor Vilh. Vessberg, som i sin recension av andra
delen av denna historia skriver bl. a. följande: Författarens
grundsats att dela upp den historiska utvecklingen på
national-historiska linjer har för tidevarvet 1648—1789 satt den
allmänna enhetliga synpunkten i efterhand på ett betänkligt sätt.
I själva verket sönderfaller arbetet i fem parallella historier:
Frankrikes, Österrikes Preussens, Rysslands och Englands,
och samma sak kan alltså råka behandlas fem gånger efter
varandra. Härigenom förlorar historien sin karaktär av
allmän europeisk, det europeiska statssystemets historia, i vilken
de olika staterna ingå såsom moment. Det polska rikets
inre upplösning och undergång splittras på tre håll, det
sjuåriga kriget på fyra, en så viktig kulturhistorisk företeelse
som upplysningen och den upplysta despotismen, så lämplig
såsom avslutning på periodens historia, kommer icke till
enhetlig behandling. Den för historien så viktiga
synkronis-tiska synpunkten går med författarens behandlingssätt
förlorad» (Pedagogisk Tidskrift 1917, s. 238).
En mera förmedlande ståndpunkt representerar typen Pallin.
I Pallin—Jacobson, Lärobok i allmän historia för realskolan är
den synkronistiska synpunkten beaktad men icke på samma
överdrivna sätt som hos Wichmann. Icke desto mindre
verkar framställningen i hög grad splittrad. Sålunda är
medeltidens historia fördelad på icke mindre än 25 olika
kapitelrubriker. Framställningen har härigenom i alltför hög grad
fått karaktären av fristående bilder. Denna splittring i
framställningen, som i hög grad måste försvåra inlärandet, har
främst förorsakats därav, att den synkronistiska synpunkten
varit vägledande för författaren även i fall, där detta icke
kan anses vara absolut nödvändigt. En mindre splittrad,
mera samlad framställning har då Rydfors i sin Allmän
historia lyckats åstadkomma, utan att därför den syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
