Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Georg Brandell. Den nya uppsalafilosofien och pedagogiken I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA UPPSALAFILOSOFIEN OCH PEDAGOGIKEN 23 I
sätt, att den blev användbar vid undervisningen. Rousseau
och Pestalozzi uppfunno undervisningsmetoder, vilka ännu
användas. Rousseaus metod består i att ställa lärjungen
inför ett problem och att ge honom till uppgift att på det sätt
han finner lämpligt lösa problemet. Vid användningen av
Pestalozzis metod, som står i viss motsättning till Rousseaus,
söker man däremot steg för steg leda lärjungen fram till
målet. Rousseaus metod, som i högre grad än Pestalozzis
tar lärjungarnas själv verksamhet i anspråk, har på senaste
tiden i ganska stor utsträckning undanträngt Pestalozzis, t. ex.
vid teckningsundervisningen. Även Herbart har uppfunnit
en undervisningsmetod; den kännetecknas som bekant därav,
att man vid undervisningen genomlöper de fem —
ursprungligen fyra — formalstadierna: Vorbereitung, Darbietung,
Verknüpfung, Zusammenfassung, Anwendung. Uppslaget torde
han ha fått från Pestalozzi. Bell och Lancaster ha uppfunnit
den s. k. växelundervisningsmetoden, som under första hälften
av 1800-talet användes i ganska stor utsträckning även i vårt
land, både i högre och lägre skolor. För närvarande är
livaktigheten synnerligen stor icke blott på det psykologiska
utan även på det pedagogiska området, och det drives en
livlig propaganda, som går ut på att få de gamla
undervisningsmetoderna ersatta av nya, i Tyskland, Österrike, Italien
och Amerika uppfunna metoder.
Alla — eller så gott som alla — de nyssnämnda eller
åsyftade metoduppfinnarna ha varit lärare på samma gång
som pedagogiska teoretiker. Detta gäller i all synnerhet om
Comenius och Pestalozzi. Men även Rousseau hade någon
tid varit verksam som informator, och detsamma var
förhållandet med Herbart. Vad beträffar de övriga
metoduppfinnarna, så ha de nog i huvudsak varit lärare eller skolmän
och i väsentligt ringare omfattning varit verksamma som
pedagogiska teoretiker. Det är väl således icke möjligt att finna
något så orimligt i Hammers tanke, att det är de pedago-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
