Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Carl Dymling. Ernst Newman. Svenskt och anglo-amerikanskt - Carl Dymling. Richard Heijll. Ragnarök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
rande om »Kyrkliga Frivilligkåren» i Lund, ha vi i korthet
angivit, vad denna innehållsrika bok har att bjuda på.
Vid undervisningen i kyrkohistoria, särskilt på gymnasiet, är
det värdefullt att ha prof. Newmans »Svenskt och anglo-amerikanskt»
att tillgå som lättfattlig och alltigenom vederhäftig läsebok. Den
lämpar sig särskilt bra därtill på grund av klarheten och redan i
tankegången och frihet från sentimentala utgjutelser. Stilen är
saklig men inte torr. Framställningen verkar fängslande och
övertygande. Många intressanta bilder öka ytterligare bokens
värde. . Carl Dymling.
Richard Hejll: Ragnarök.. Otidsenliga betraktelser.
Stockholm, Seelig & C:o. Kr. 6: 25.
I sina bemödanden att hos nutidsmänniskor inskärpa
nödvändigheten att vara »enskilda», att leva ett starkt eget inre liv
i »det väsentliga» gör sig författaren skyldig till påtagliga
överdrifter. Han skjuter ohjälpligt över målet och skadar
därigenom den sak, han kämpar för, mer än han gagnar. Helt
visst hade det varit bättre, om förf. — i stället för att bedriva
en delvis alltför personligt färgad polemik — hade ägnat sin tid
och sina krafter åt verkligt djupgående positiva utredningar av
de ämnen, som rubrikerna antyda. Sådana saknar man här på
så gott som alla punkter. Själv säger förf. i förordet: »Vad här
behandlas och med en tröttande enformighet upprepas och idisslas,
är nämligen i själva verket lplott en enda tanke: subjektivitetens
värde’ och betydelse för människan.» Det stämmer. Men vid
hävdandet av subjektivitetens värde går förf. till den grad till
ytterlighet, att han hemfaller åt subjektivism och godtycke.
I kapitlet »Religionsundervisningen och livet» gör sig förf.
gång på gång skyldig till förväxling av »religion» och
»religionskunskap». Det undervisas i våra skolor ej i »religion», utan i
»religionskunskap». Sådan kunskap bibringas på samma sätt som
andra kunskaper. Hela förf:s resonemang verkar på den inom
området bevandrade föråldrat. Hade förf. verkligen gjort sig
mödan att ta närmare kännedom om hur undervisningen i
religionskunskap numera vanligen bedrives, skulle han själv upptäckt,
hur »otidsenlig» hans betraktelse på detta område är. Hur
bortkommen och främmande förf. är på religionsundervisningens gebit,
röja också hans ord: »Intet kan vara tokigare än att vid en
sådan undervisning begagna läroböcker, av vad slag de vara må,
liksom ej heller läxläsning och förhör. Därmed bortfaller också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
