Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Georg Brandell. Genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
han överträffar sig själv i oklarhet, framställa en teori om
apologistklassen, som icke har stöd i något källmaterial, och som enligt
min mening är oriktig. Han tillskriver mig där två meningar,
som jag visserligen icke uttalat i recensionen, men som jag gott
kan stå för, sedan jag tillåtit mig något modifiera den andra:
i) lagstiftaren ville 1693 indraga skriv- och räkneklassen och
göra apologisten till lärare i första latinklassen; 2) sedan
apolo-gistklassen återigen genom 1724 års skolordning fått lagligt
erkännande, intogos i denna klass icke blott sådana gossar, som ej
genomgått någon klass i latinskolan, utan även sådana, som
genomgått en eller flera klasser i denna skola.
1) 1693 ökades latinklasserna i trivialskolan till fem från att
förut ha varit fyra. Lärarna i en fullständig trivialskola voro sex,
rektor, konrektor, tre kolleger och apologist. Att apologist och
apologistklass »flerstädes» saknades, såsom d:r Hall uppgiver, är
oriktigt; de funnos i slutet av 1600-talet vid alla fullständiga
trivialskolor utom i Skara och möjligen Strängnäs och Malmö.
Om man 1693 ökat latinklassernas antal till fem utan att indraga
apologistklassen, så hade lärarnas antal i trivialskolan måst ökas
till sju, och för en dylik utvidgning lade kostnadssynpunkten
hinder i vägen. Att apologistklassen icke nämnes i 1693 års
skolordning, betyder således, att den ansågs böra indragas. På
liknande sätt måste man 1724, då apologistklassen återinfördes,
för att undvika en ökning av lärarnas antal och därmed av
kostnaderna, minska latinklasserna till fyra. Att det 1693 var
meningen, att apologisten skulle få tjänstgöring i en latinklass, kan
man taga för givet, ty lärarna skulle ju bibehållas vid sitt
dittills-varande antal. I en tid, då alla lärare i lärdomsskolorna läst
latin, kunde han gott reda sig med latinundervisningen i t. ex.
första klassen.
2) Att på 1700-talet elever i ganska stor utsträckning gingo
från latinklasserna till apologistklassen, därom kan d:r Hall läsa
i prästeståndets ecklesiastikutskotts betänkande vid 1818 års
riksdag angående det då framlagda skolordningsförslaget. Utskottet
säger här, att apologistklasserna medförde den stora nyttan, att
de från lärdomsskolorna mottogo lärjungar, som befunnits vara
oskickliga till egentliga studier; så kunde utskottet icke ha
uttalat sig, om icke övergång från latinklasserna till apologistklassen
varit vanlig under 1700- och början av 1800-talet. Jag skulle
här kunna anföra även d:r Hall själv som källa. Han säger i
Pedagogikens historia (1921; s. 83) angående förhållandena på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
