Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Carl Dymling. Johannes Alfvén. Hysterien och dess psykologiska struktur - Carl Dymling. Anders Karitz. Tillvarons motsatsspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 28
I avslutningskapitlet »Hysteri och kultur» lägger förf. tydligt
i dagen släktskapen mellan hysterien och sådana »förnäma
kulturella företeelser» som »den konstnärliga talangen, det innerliga
troslivet, villigheten att offra sig för ett högre ändamål, det
förfinade umgängeslivet». Därför gäller det att — under
bemödanden att hindra hysteriens framväxt — inte gå så hårdhänt
till väga mot det hysteriska anlaget hos människor, att man
»skadar de socialt betydelsefulla reaktioner, som av hysterien
snedvridits och missbrukats».
För lärare i psykologi och pedagogik är Alfvéns bok alldeles
oumbärlig. Den är så behagligt fri från psykoanalytiska skolans
ensidighet och godtycke. Den ger åt oss alla värdefulla råd och
vinkar i konsten att anpassa oss efter den levande verkligheten,
så att vi ej söka tvinga verkligheten att ackommodera sig efter
våra dristiga önskningar. Medan hysterikern kör pannan mot
verklighetens vägg och lider men därav, må vi lära oss att
respektera och älska den verklighet, vari vi blivit insatta. Det är denna
»amor fati», som skyddar vår själ mot hysteriens förbannelse.
Carl Dymling.
Anders Karitz: Tillvarons motsatsspel. Borelius förlag,
Lund. Kr. 4: 50.
Professor Anders Karitz i Lund, vilkens filosofiska arbeten i
allmänhet publicerats på tyska språket, ger den intresserade
bildade svenska allmänheten i ovanstående bok en djupgående
utredning av filosofiska grundproblem.
Först bjuder han oss en ny indelning av våra
själsverksamheter. Han påvisar, hur den gamla vanliga indelningen i
förstånd, vilja och känsla icke stämmer med de faktiska
företeelserna. Han klyver den första av dessa i tre olikartade funktioner,
nämligen sinnesfunktionerna, minnesförloppen och
urvalsverksamheten, som är det samma som abstraktionen. Tillsammans med
viljelivet och känsloprocesserna kallar han dessa själens
aktivitetsformer »de fem grundfunktionerna». Från dessa skiljer han dels
ur-funktioner, dels derivat-funktioner. De förra äro blott två:
analys och syntes eller — med andra ord uttryckta —
särskilj-ning och sammanhållning. Till derivat-funktioner inom
känslolivet räknar han t. ex. bekymmer, leda, blygsel, hoppfullhet,
jubel, häpnad, besvikelse, vrede. De äro abstraktioner ur »den
konkreta, ständigt glidande, svåröverskådliga själsförloppsmång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
