Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johannes Kjellström. Om konsthistoria i läroverken - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Bertrand Russel. Uppfostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
JOHANNES KJELLSTRÖM
östra gavel, Praxiteles Hermes, Flickhuvud från Chios, Hegesos
grasten, Bedja7tde gosse. För så vitt den ungdom, jag nu talar
om, inför dessa skulpturer icke kunna känna en aning av vad
vi andra älska och åtrå i livet eller ens förstå, vad vi mena,
kunna inga än så goda och vackra ord någonsin bringa den
till hågkomst av det förlorade paradiset. (Forts.)
Anmälningar och recensioner.
Bertrand Russel: Uppfostran för livet. Bokförlaget
Natur och kultur, Stockholm 1933. 223 sidor. Pris häft. 5: 50,
Inb. 7: 25.
Den engelske filosofen Bertrand Russel har i sitt senaste till
svenska översatta arbete, vars engelska titel är Education and
the good life, gjort psykologiska och pedagogiska frågor till
föremål för behandling. Boken vänder sig i främsta rummet till
föräldrar, och det kan icke förnekas, att dessa här få många
värdefulla råd med avseende på barnuppfostran. Sin största
betydelse torde dock arbetet äga i den mera allmänna
uppfattning om uppfostrans mål, möjligheter och medel som författaren
framställt. Boken kan utan överdrift betecknas såsom mycket
läsvärd icke blott för föräldrar utan även för lärare och över
huvud för alla som intressera sig för psykologiska och
pedagogiska problem.
Bertrand Russel är visserligen en i hög grad självständig
iakttagare och bedömare, men det är å andra sidan uppenbart,
att han icke undgått påverkningar, och några av dessa
inflytelser äro så starkt framträdande, att det icke fordras någon
synnerligen hög grad av skarpsynthet för att upptäcka dem. Han
ansluter sig till den engelska instinktpsykologien, som för
närvarande i -McDougall har sin främste representant, och hans
uppfattning om barnet kan sägas vara en syntes av dennes
instinktlära och psykoanalysen. Han säger visserligen, att den betydelse,
som många psykoanalytiker tillmäta den tidiga barndomen,
förefaller honom överdriven, men själv anser han de första fem
levnadsåren ha en så stor betydelse ur karaktärsbildningens syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
