Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Carl Dymling. Yngve Rudberg. Innanför murarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o8
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Den uppfostringsverksamhet, som bedrives i våra fängelser,
blir sällan av våra pedagoger beaktad. Och likväl är den ofta
ej blott betydelsefullare utan även mödosammare än den, som
sker mångenstädes i våra skolor. Ej sällan beror det ringa
beaktandet av uppfostran »innanför murarna» på okunnighet om
fängelselivet överhuvud taget. Det må därför hälsas välkommet,
att en fängelsepastor, såsom omnämnda bok ger tillkänna, skänker
oss en orienterande framställning av fångarnas liv.
Även bland de för uppfostringsfrågor intresserade finns det
åtskilliga, som leva i den fördomen, att fängelsemurarna bilda
gränsen mellan »människor med inre värde» och »ur djupare
synpunkt värdelösa individer». Förf. är mån om att utrota denna
fördom. Han påvisar, hur det i våra fängelser vistas människor
av många olika slag: »från relativt hyggliga och hederliga
människor, sådana som de flesta av oss vardagsmänniskor, till
moraliskt undermåliga individer, som genom sin blotta tillvaro äro en
smittofara för sin omgivning».
Pastor Rudbergs huvudintresse går ut på att »tränga igenom
de yttre förhållandena till det säregna liv, som leves inom våra
fängelser» och om möjligt »nå ned till de dolda djup i
människosjälen, där straffet uppleves som en inre realitet på gott och ont».
Med stöd av egna erfarenheter och den på detta område
tillgängliga litteraturen ger förf. en rad intressanta skildringar av
olika »typer» och deras olika sätt att reagera under
isoleringsstraffet. Bl. a. påvisar förf., huru många fångar bliva infantila
och sålunda röja de sämsta sidorna i den barnsliga naturen. Ej
sällan bliva fångar i ensamheten så självupptagna, att de bara
syssla med sig själva och sina egna förhållanden. En sådan
självbe-spegling är naturligtvis skadlig för en sund själsutveckling.
Fängelselivet har mångskiftande verkningar.
Förf. ansluter sig till biskop Berggravs på egna erfarenheter
i centralfängelset i Oslo byggda uppfattning, att den personliga
ångern i religiös-etisk betydelse är sällsynt inom våra fängelser
och snarare är att betrakta som målet än som utgångspunkten för
själavården innanför murarna. Däremot är grämelsen någonting,
som ofta så gott som genast infinner sig, när celldörren stänges
och isoleringen börjar.
Med tillbörlig skärpa markerar förf. »frigivningskrisen». Fångar
tänka i förväg på hur de skola bliva bemötta, när de åter
komma ut. Den stora allmänheten är ju hjärtlös i sitt
bedömande och i sin behandling av frigivna fångar — det veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
