Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Henrik Petrini: Ordskillnadsprincipen i svensk ortografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Io8 HENRIK PETRIN I
satt i fråga att använda ordskillnadsprincipen i ett enda av
dessa fall! Detta visar en viss förmåga och vana hos den
skrivande att skriva begripligt, utan att han själv märker att
han för den sakens skull har offrat någon särskild »möda och
tidsförlust», men så beräknar han ju också, att han skriver
för levande tänkande människor med förmåga att sätta sig
in i tankesammanhanget i en text. Men låt oss för säkerhets
skull se litet närmare på de särskilda grupperna.
I. Denna grupp inbjuder formligen läsaren att läsa fel,
och en rättstavningsreform bör inte lägga fingrarna emellan,
när det gäller att rätta en rent av vilseledande stavning. Men
inte ens i detta fall torde man böra låta ordskillnadsprincipen
spela en avgörande roll.
II. I jämförelse med norskan och danskan är vår skrift
alltför tungt belastad med dubbelkonsonanter, så att vi
snarare böra vara betänkta på en kraftig avlastning än på en
ökning av dubbelkonsonanterna. Ty såsom denna ordgrupp
visar ha vi inte alls något behov av att alltid ange den
betonade vokalens kvantitet.
III. I dessa fall har utvecklingen gått en rakt motsatt
väg mot den, som utstakas av ordskillnadsprincipen, i det att
vi ha lagt bort all accentbeteckning för att utmärka
betoningen utom i / i slutet av ett ord samt i ordet ampere.
Dock obetaget för den det lyster att sätta till en accent vid
förefallande behov för att undvika felläsning.
IV. Accenten utsättes inte i vanlig skrift — och vi reda
oss ändå.
Inte ens i de fall således, då stavningen är ofullständig
eller rent av vilseledande, behöver man ta till någon särskild
»ordskillnadsprincip» för att hindra ett felaktigt uttal och
missuppfattning av vilket ord som avses. Men det är dock
helt naturligt, att man vid en rättstavningsreform måste ta
hänsyn till att skriften i vartenda fall blir tillräckligt tydlig,
även om man därvid måste medge ett eller annat undantag
från de allmänna rättstavningsreglerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
