Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Nat. Beckman: Kring årets studentämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231 NAT. BECKMAN
nition på uppgiften, som kan te sig ganska träffande i
avseende på duktiga gymnasister, och som kan te sig alldeles
för svår med avseende på klena sådana.
Den gamla typen studentämnen hade ju till en mindre
del traditioner från retoriken. »Maria Theresias tal vid
riksdagen i Pressburg» är ett klassiskt exempel. Dess
sentida motsvarighet, jubileumstalet över Gustav II Adolf, visar,
att traditionen ännu år 1932 hade en smula livskraft. Annars
var väl den populärvetenskapliga uppsatsen
studentstilens närmaste prototyp. Provet behövde väl, trots vad
en docent yttrade här om året, ingalunda därför vara
värdelöst. Det skall väl vara möjligt att skriva något värdefullt
om dissociationsteorien, fast endast Arrhenius har upptäckt den.
För att visa, vad jag menar med journalistisk formulering
av ett ämne, vill jag ta ett exempel. Bland av mig
avlämnade men icke använda ämnen fanns ett, som lydde:
Studenten inför valet av levnadsbana. Icke använt sade jag
och antog då, att det icke var en äldre upplaga av det för
något år sedan givna ämnet Två studenter samtala o. s. v.
En skicklig journalist skulle onekligen i den formen kunna
framlägga de problem, som föreligga för en ungdom, som
tänker även på skuggorna i den »ljusnande framtid», som
ligger på andra sidan studentexamen. Men en gymnasist
kan icke göra mycket av saken. Han kan demonstrera en
del slang, han kan t. ex. börja »Hej på dej, gamla galosch»,
om nu så mycket är vunnet med den saken, Och även om
han har några tankar om det för honom viktiga ämnet, så
är ämnet så formulerat, att han icke kan anses uppmanad
att föra det till något slags slut, eller så, att han kan under
kännas, om han fyllt några sidor utan att egentligen ha sagt
ett enda klokt ord. Att begära gott talspråk av
studentkandidater vore att fordra mer än vad erkända författare
bruka prestera.
Naturligtvis äro icke alla journalistiska ämnen sådana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
