Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - J. Hj. Forsberg: Undervisning i rättskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERVISNINGEN I RÄTTSKRIVNING 3 I 3
att göra inte med fullständiga och fristående synbilder, utan
med visuella detaljer, som ansluta sig till det begrepp, hos
vilket det motsvarande talspråksordet är kärnan. Den
visuella betoningen blir olika i skilda fall, beroende på
inlärningssättet. I fråga om främmande språk spelar den visuella
ordbilden en mycket större roll än annars. Skriftspråket har
också stor betydelse som talspråksmodell, och de visuella
minnesbilderna äro ett verksamt stöd för talspråket, då det
gäller att transformera ett talspråksord till rikssvenska.
Haage anser, att diktamen kan användas dels för prov
och dels för ortografisk observation. Mot avskrivningen är
han mycket misstrogen. Bokstavering av ljudstridiga ord är
fördelaktig. Uttalet av varje optiskt delgivet ord måste
omsorgsfullt övas, och man måste vara synnerligen mån om att
anknyta ordbilderna till ordbetydelserna. När ett ords
stavning behandlas, skall man också behandla böjningsformer,
avledningar och sammansättningar. Därvid skola barnen själva
vara verksamma. De få räkna upp exempel på exempel,
böja, avleda och sammansätta. Genom att man på detta sätt
delger orden i deras naturliga släktskaps- och
likhetsförhållanden och låter de gemensamma dragen stödja varandra, lär
man barnen att tänka ortografiskt. Så långt Haage.
Beträffande hans undersökning vill jag nu endast anmärka, att
skolans arbete kan gestalta sig högst olika i skilda fall. Lägger
man an mest på stavningen av de ljudstridigt tecknade
orden, såsom förr oftast skedde, så får man antagligen många
stavfel på ljudenligt tecknade ord.
Ernst Westberg går i sin framställning
»Rättskrivningsundervisningen» (Stockholm 1928) delvis ut från enl. min
mening oriktiga synpunkter. Detta bland annat då han av
kravet på att rättstavningen skall mekaniseras, drar slutsatsen,
att den ej heller från början kan få vara reflekterad. Det är
ju tvärtom ett ganska vanligt förhållande, att ett förlopp,
som från början varit fullt reflekterat och medvetet, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
