Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Adolf Söderlund: N. E. Lundin. Barn och straff i hem och skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om alla former av straff gäller, att effekten avtrubbas alltmer,
ju oftare de användas. Särskilt är detta fallet med klander, som
kan utvecklas till tjatande, anmärkningar, varningar och
underbetyg, utdelade med stor frikostighet. Skällsord betraktas av
eleverna icke som straff, vare sig de anspela på elevernas utseende
eller begåvning, utan endast som uttryck för lärarens dåliga lynne.
Som regel bör varje allvarligare uppgörelse mellan lärare och
elever ske i enrum, ty då verkar anmärkningen bäst i
uppfostrande riktning. Helst bör karaktären av straff så mycket som
möjligt modifieras till naturliga praktiska konsekvenser av
försumlighet i arbetet, störande av ordning, bristande uppmärksamhet
o. s. v. Av eleven bör straffet uppfattas som en gottgörelse,
vilken möjligen kan återskänka eleven andras aktning och
förtroende, egen tillfredsställelse och sinnesro. Lärare, som »slåss»,
betraktas ej som vare sig stränga eller rättvisa, endast som illa
uppfostrade och utgöra därför en allvarlig fara för disciplinen i
skolan. Förf. har inga förutfattade meningar om de olika straffens
lämplighet; han inser till fullo svårigheten att handhava alla
former av straff, och han har många kloka ord t. o. m. om
kroppsagan. Jag lämnar några citat. »Kroppsstraffen i skolan bör
förekomma såsom en åtgärd i sista hand, då andra medel
befunnits fruktlösa eller oanvändbara och då sådant straff kan väntas
vara till nytta» (sid. 12). »En risbastu, om den är motiverad,
går snart över, men det ständiga klander, som kan förekomma,
sätter spår för all framtid hos barnet, hos känsliga barn, och kan
hämma barnets utveckling» (sid. 28). »Misshandel av vad namn
och slag den vara må skall bannlysas från skolan. Men det är
icke blott en problemförenkling av makabert slag utan en stor
villfarelse att fordra förbud för aga och tro, att man därmed i
någon mån minskar den misshandel av barn och elever, som
stundom kan förekomma» (sid. 49). »Dock vill jag tillägga, att
den som kan undvara varje form av kroppsstraff eller ännu hellre
varje form av straff, om det finns någon sådan, säkerligen är att
lyckönska» (sid. 152). Förf. har öppen blick för att orsakerna
till elevernas fel och brister delvis äro att söka i rådande
skolförhållanden: alltför stora klasser, delvis pedagogiskt olämpliga
lärare och främst ofta illa anpassade skolkurser. Att dåliga
hemförhållanden bära den största skulden är väl troligt, men det är
svårt att ordna ett effektivt samarbete skola—hem. Förf. synes
mig med full rätt varna för att anlita utanför skolan stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
