Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svante Bohman: Till frågan om intelligensens natur och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o O
SVANTE BOHMAN
vilket innebär en uppskattning av hans receptivitet. På så
vSätt kan man erhålla en pedagogiskt sett mycket värdefull
psykologisk kartläggning av elevens intresse- och tankeliv.
I intelligensforskningen har man åtminstone gjort ett
ofullständigt försök (Rossolimo) till en sådan kartläggning. Det
har ej blivit fortsatt till synes av det skälet, att
intelligensmätarna i gemen varit sysselsatta med undersökningar av vad
de kalla den »allmänna intelligensförmågan». De förutsätta, att
denna förmåga är en och densamma i de olika fall, som den
är verksam, och beakta alltså ej intressets stora roll vid
tänkandets utveckling genom övning och tankerikedom. Det är
dock en vanlig erfarenhet, att en person utför kvalitativt bättre
prestationer inom ett område än en annan och sämre inom
ett annat. Man kan också peka på att barn från fattiga hem
vid skolålderns inträdande visa sig underlägsna de välsituerades
men sedan ganska raskt knappa in på avståndet och även
kunna gå förbi. Därför måste försöket att uppskatta olika
personers allmänna intelligensförmåga vara av ringa värde.
Man kan utskilja de mest och de sämst begåvade men får
ingen närmare kunskap om tankelivets kvalitet och
utgestalt-ning hos någondera. Läte man samtliga få lösa prov av en
mängd olika slag och kvantitativt sammanfattade vars och
ens resultat, skulle en inordning av personerna i en enda
rangordningsrad ge en vilseledande uppfattning av deras
tankemässiga kapacitet på olika områden.
För intelligensmätarna gäller det emellertid nära nog som
ett axiom, att det riktiga tänkandet i alla dess olika former
har sin orsak i en allmän intelligensförmåga. Följaktligen blir
det en experimentell uppgift att visa, att intelligensen är något
enhetligt. Man kan gå till väga på två olika sätt, och man har
också försökt bäggedera. Antingen utgår man från den
förutsättningen, att intelligensen är en likartad egenskap hos
intelligensyttringarna, och söker utröna, vari den består. Eller
också anser man sig kunna uppvisa förekomsten av en enhetlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
