Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svante Bohman: Till frågan om intelligensens natur och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o O
SVANTE BOHMAN
Här anser sig Jaederholm kunna på korrelationsberäkningens
väg påvisa förekomsten av en gemensam orsak, som är
verksam i olika intellektuella arbetsformer. Den definieras som
en bestämd fysiologisk realitet, och man kunde härav lätt
draga den slutsatsen, att författaren endast avsåge ett viktigt
konstitutivt element i tänkandet, nämligen det förhållandet
att det på associativ väg bildas föreställningar, då man tänker.
Författarens sätt att uttrycka sig visar emellertid, att denna
tolkning icke kan vara den riktiga. Faktorn tänkes indirekt
orsaka den »verkliga» korrelationen mellan tvenne
arbets-typer. Citerade uttryck säger oss, att Jaederholm avser ett
kausalsamband mellan å ena sidan de riktiga lösningarna av
två skilda grupper av tests och å den andra den
gemensamma orsaken till att proven lösas rätt. Man måste här
fråga, om icke den metafysiska förmågatanken kommit med
i resonemanget.
Är vår förmodan riktig, kan författaren gärna icke
huvudsakligen ha fattat den »bakomliggande faktorn» som angivna
fysiologiska realitet. Att det aktiveras föreställningar, då
man tänker, kan omöjligen i och för sig betraktas som orsak
till att man tänker riktigt. Personer med stark idéflykt äro
t. ex föga intelligenta, men de ha en rik
föreställningsaktivering. Jaederholms uttryck »förmågan av
föreställningsaktivering» tycks i själva verket avse något, som är orsak till en
sådan aktivering av föreställningar, att de bilda riktiga
tankeprestationer. På ett ställe1 definieras intelligensen i
»elementar-psykisk mening» som »förmåga av föreställningsaktivering,
förmåga att bilda föreställningsassociationer», varvid det
antagligen underförstås riktiga associationer, ty i annat fall finns
ju ingen anledning att beteckna förmågan som intelligens.
»Begreppet allmän intelligens», tillägger han, »äger sålunda . . .
en real motsvarighet.» Här tänkes intelligensen vara en psykisk
förmåga, icke som ovan en fysiologisk realitet. Förklaringen
1 A. a. s. 379.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
