Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1-2 - Ludv. De Vylder: Ett läroverk med niohundraåriga anor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LÄROVERK MED NIOHUNDRAÅRIGA ANOR I I
Fredrik II stiftade även i Lund en kommunitet, d. v. s.
en gemensam spisning för lärare och lärjungar, och anvisade
för ändamålet kronotionden från 40 socknar i Skånes
bördigaste bygder »söder om landsvägen». Denna betydande
inkomst skulle utgöra en ersättning för skolan för den ränta,
som för detta ändamål utgått från en del på samma gång som
ärkebiskopens egendom indragna gårdar. Denna kronotionde,
som domskolan sedan åtnjöt under närmare 120 år, erlades
i form av inemot 600 tunnor spannmål och beräknades till ett
värde av 2,000 daler silvermynt. Detta på den tiden så
betydande belopp utgjorde i alla fall en mycket knapp
ersättning för vad skolan förlorat i gamla donationer, som
in-dragits till kronan. Av tiondespannmålen erhöll rektor 48
och conrector 36 tunnor; resten gick till de 12 degnene.
Dessa fingo full försörjning; vad som blev över användes till
en utdelning av smör och bröd samt svagöl två gånger
dagligen till alla behövande lärjungar. Detta skolans berömda
»vivere» omtalas första gången 1620.
Spannmålen från de 40 socknarna kom sålunda lärarna
och de äldre lärjungarna till godo. Ett halvt år efter denna
förläning sörjer Fredrik II för de yngre. I januari 1562 skriver
han till sina undersåtar i Torna, Harjagers och Frosta härad,
att han erfarit »vorledes de fattige Börn Peblinge, som
ganger till skole udi vor kjöbsted Lund, lider stor armod
och nöd för kost och kläder». Därför ger han nu dessa
yngre lärjungars fullmäktige lov att dra omkring i dessa
härad och där »bedja Guds allmosa av gott folk, som
därmed komma dem till hjälp.»
Bland ytterligare förmåner, som fattiga lärjungar vid skolan
åtnjöto, må nämnas, att enligt gammal tradition ända från
skolans äldsta tid de bäst avlönade prelaterna skulle ge kost åt
12 »Davids Degne». (Ursprungligen en benämning för
kyrkokören av sjungande djäknar, sedan mer allmänt på behövande
skolgossar, varav uttrycket »gå med David» — tigga.) Ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
