Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Georg Brandell: Det differentierade gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDELL
därav följande felval och efterprövningar i massa är rena
oordningen, det är en i system satt oordning.»1
Under den strid, som efter 1820 fördes mellan den gamla
och den nya skolans anhängare, var det dock icke ovanligt,
att även pedagogiska synpunkter framfördes i diskussionen.
Nyhumanisterna gjorde gällande, att själsodlingen var ett
sammanhängande helt, som aldrig kunde styckas; urvalet av
kunskapsstoff borde därför ha en prägel av enhetlighet och
behandlingen därav vid undervisningen vara sådan, att den
främjade uppkomsten av ett harmoniskt förhållande mellan
själskrafterna. Man kan rentav säga, att för nyhumanisterna
den formella bildningen, själskrafternas uppodling och
harmoniska utveckling, ställdes i främsta rummet och således
tillerkändes avgjort företräde framför den materiella bildningen,
som utgjordes av de förvärvade kunskaperna och färdigheterna.
När man genomförde en så skarp åtskillnad mellan
lärdomsskolor och apologistskolor, att någon övergång från den ena
skolan till den andra icke var möjlig, och även fullständigt
avskilde apologistskolan från gymnasiet, så var det av den
anledningen, att apologistskolorna ansågos meddela blott
»nyttigt» vetande av olika slag men icke kännetecknades av den
enhetlighet i lärokurser och undervisning, att de kunde
åstadkomma någon högre utveckling av lärjungarnas själskrafter
eller ge dem verklig bildning. Enligt nyhumanistisk
uppfattning var det i främsta rummet studiet av de klassiska
språken och av matematiken som odlade fattningsgåvan och
tankekraften.
I våra dagar kan man väl icke ge nyhumanisterna rätt i
allt vad de hade att anföra i frågan om bildningens teori.
Det skulle vara svårt eller omöjligt att lämna något bevis
eller ens något stöd för den uppfattningen, att studiet av de
klassiska språken och den klassiska litteraturen ger en värde-
1 Erik Wellander, Ny språkligt gymnasium? Svenska Dagbladet
I5/s 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
