Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Helge Granfelt: Skolungdomens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54
HELGE GRANFELT
som stora män med gedigna egenskaper kunna bli ett ideal,
som vi gärna sträva efter att efterlikna. Luther var kanske
ej så skarpsinnig som t. ex. sin vän och samtida Melankton,
men hans karaktär — mod och offervillighet för en stor
uppgift — var större, och hans stjärna lyste därför klarare i
världshistorien.
Napoleon I hade en överlägsen begåvning och viljekraft.
Han har av många ansetts vara det mest fulländade geni,
som världen någonsin skådat, större än romarnas Caesar,
större än engelsmännens Shakespeare, större än tyskarnas
Goethe. Han var — har man sagt — Caesars jämlike i
vidsyn och förutseende, Shakespeares i skapande fantasi och
Goethes i insikt i den mänskliga naturen och hade därtill
ytterligare en kraft, att genast omsätta, vad han tänkt, i verklighet,
som ingen av dessa tre i samma omfattning ägde. Men han
saknade ett, som alla dessa tre ägde och som fransmännens
Jeanne d’Arc, tjeckernas Hus och svenskarnas Engelbrekt
ägde i kanske än högre grad: idealism. Han trodde icke på
de mest verkliga krafterna på denna jord: idealen. Hänsynen
till andra, fosterlandskärlek, religiositet voro för honom
visser-ligen faktorer att räkna med, som man måste utnyttja och
leda, men de stodo ej högre på värdeskalan än kanoner,
ångkraft och penningar. Han trodde ej på att en idé är förmer
och kan uträtta mer än hundra tusen bajonetter. Han for
som en stormvind över världen och försvann en dag lika
plötsligt, som han dykt upp. Han mobiliserade människor
och naturkrafter i Europa, än för sig, än mot sig. Och
ändock: när han försvann, låg Europas politiska karta åter
där som för 20 år sedan — endast obetydligt förändrad.
Napoleon var ingen drömmare, ingen idealist. Han trodde
endast på sig själv och sitt öde, ej på de andliga krafter,
som behärska världen. Därför kunde han endast segra för
år och månader. Ty i längden är det drömmare sådana som
Engelbrekt, Jeanne d’Arc, Luther och Hus, som erövra världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
