Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6-7 - Nils Hagström: Tyska eller engelska som första språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 NILS HAGSTRÖM
varande säkerhetsgarantier mot tillfälligheter — eleverna bli så
»nervösa», alltså bort med den. Man undrar, vems talan
egentligen dessa herrar föra. Inte är det elevernas. Där få de inte
mycket medhåll. Att de få en del bifall från de svagare
elementen kan ju icke bestridas; de mera omdömesgilla skratta däråt.
Vår tids ungdom med sitt intresse för idrotten och dess
nerv-påfrestande tävlingar är inte så »sjåpig», som vissa äldre vilja
göra den till. Den hyllar den gamla hederliga satsen om att
svårigheterna äro till för att övervinnas. Den känner visserligen
spänning men ingen sjuklig ängslan, varken då det gäller idrott
eller examina.
För inte så länge sedan klagade en förf. i läroverkens officiella
fackorgan över att »tyskan var realskolans största crux. Det
kunde inte den blunda för», fortsatte förf., »som haft och har
det tvielaktiga nöjet att undervisa i detta språk i realskolans båda
lägsta klasser.» Denna artikel förtjänar att tagas till
utgångspunkt för en kritik, enär den utlöste en hel del diskussion.
Under denna har förf. rönt både opposition och medhåll. Man
kan inte med framgång bedriva talövningar, har det sagts, utan
att eleverna ha en aning om formlära, och den tyska
grammatikens formlära vore för besvärlig för detta låga stadium. Finge
man däremot uppskjuta tyskan ett par år, så skulle eleverna
gladeligen på ett år lära sig vad de annars behöva tre år till. Precis
detsamma sades, när första klassen i den sexåriga realskolan för
ett tiotal år sedan togs bort. Man skulle inte förlora någonting
på det, hette det, ty de ett år äldre (eller i den fyraåriga
realskolan tre år äldre) eleverna skulle med sin mognare ålder lära sig
desto fortare. Det verkar, som 0111 huvudsaken vore, att skjuta
upp studierna så mycket som möjligt. Ju senare man börjat,
desto bättre. Det genomgående temat har emellertid varit: hur
skall man kunna begära, att elva- och tolvåringar skola finna
något nöje i att tala ett språk, där de märka, att de oupphörligen
göra fel, och hur skola de kunna intressera sig för något så
»dödande tråkigt» som tysk grammatik? »Det är också en ständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
