Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Adolf Söderlund: Grammatikundervisningen i folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O ADOLF SÖDERLUND
2. vakt (substantiv) — vakta (verb) — vaktare (substantiv) —
uppvaktning (substantiv).
3. vakna (verb) — vaken (adjektiv) — vakenhet (substantiv).
4. väcka (verb) — väckning (substantiv) — väckelse (substantiv).
5. (natt)väkt (substantiv) — väktare (substantiv).
Sedan de tre viktigaste ordklasserna blivit fullt bekanta, är
det nog lämpligast att utnyttja alla tillfällen — felböjning,
felanvändning, felskrivning av ord — till att ge eleverna praktisk
kunskap om pronomen. Däremot finner jag det vara en onödig
belastning för barnaminnet att lära in namn på olika slag av
pronomen. Viktigast är ju att använda korrekta former av
pronomen och välja rätt pronomen till motsvarande huvudord. Och
detta inläres lättast genom att läraren rättar elevernas språk vid
både muntlig och skriftlig framställning.
Det torde vara för mycket begärt, att folkskolans elever skola
säkert känna igen, finna på och hålla isär alla prepositioner,
konjunktioner och adverb. Och det är knappast nödvändigt ur
praktisk synpunkt. Ur rättskrivningssynpunkt kan det vara bra att
påpeka det egendomliga skrivsättet för »sådana ord» som: efter,
mellan, med, eller, men, emedan, emellertid, igen, hellre, helst,
m. fl. Vidare kunna prepositionerna särbehandlas vid rättande
av felaktiga och inlärande av korrekta fraser och konstruktioner
med preposition. Och konjunktionerna kunna sedermera göras
något mer bekanta i samband med att man söker bringa klarhet
i satsbindning och satsfogning. — Detta om ordklasserna.
Satsdelar borde därefter behandlas, men blott så mycket
som är av praktisk nytta för att man skall kunna lära eleverna
1) säkert och snabbt »genomskåda» även något längre och
satsrikare meningar,
2) upptäcka grova fel i satsbildningen samt själva rätta dem,
3) bilda satser och satsfogningar i erkänt korrekt form,
4) kommatera och använda andra skiljetecken, korrekt nyttja
stor begynnelsebokstav och bilda korrekta anföringsmeningar.
Övningar som avse detta praktiska syfte kunna lämpligen på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
