Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Hugo Tenerz: Rättskrivningen och ordfrekvensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSKRIVNINGEN OCH ORDFREKVENSEN
141
även (467), ännu (328), icke (902), skall (977), mot (492),
ty (386) etc.
Som synes har frekvensprincipen här fullständigt brutits,
eftersom de till klass 3 hörande orden ha högre frekvens än de,
som hänförts till klass 2. Enligt förf:s påstående skulle
ordens svårighetsgrad eller psykologiska och pedagogiska skäl
motiverat avvikelsen. Ordens svårighetsgrad kan emellertid ej
ha influerat, då väl ingen kan påvisa, att de senare orden äro
svårare än de förra. Snarare finna vi i den senare gruppen
många lättare ord än i den förra. Och varuti de psykologiska
och pedagogiska skälen skulle dölja sig torde vara lika dunkelt.
Inför dessa fakta kunde jag ej annat än påstå, att avvikelsen
från frekvensprincipen skett »utan konsekvens» eller med
andra ord godtyckligt. Men därmed ha stavningslistorna förlorat
t. o. m. sin enda bärande princip, som visserligen icke kan
godtagas som en räjitskrivningsprincip men som dock hade
åtminstone statistisk konsekvens. Att de angivna orden icke utgöra
undantag visar frekvensvariationsbredden i stavningslistornas
ord: listan A (klass 1): 174—14273, listan B (klass 2):
66—879, listan C (klass 3): 23—977 och listan D (klass 4):
II—245. Medelvärdet betyder föga, då ju ett medelvärde kan
erhållas av helt olika ord och frekvenstal. Härmed torde
påvisats, att i den mån ordurvalet i stavningslistorna icke bestämts
av frekvenstalet, har det skett utan synbar konsekvens eller
pedagogisk princip.
Efter dessa principiella anmärkningar må med anledning av
förf:s senaste inlägg några detaljfrågor beröras, frågor som
ytterligare belysa frekvensprincipens oförenlighet med
rättskrivningsundervisningens psykologiska och pedagogiska krav.
Mig intresserar föga hårklyverierna om definitioner, när det
gäller det praktiska rättskrivningsproblemet. Ty som bekant har
t. o. m. den teoretiskt vetenskapliga grunden för detta
spörsmål många gånger rubbats’ under teoretiserandet. »Det
praktiska livets språk», som jag råkade nämna som förebild för ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
