Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Eskil Källquist: Sven Björklund. Att läsa litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
är skriven mecl liv och medryckande fart och inte utan stilistisk
talang. Men tankarna hållas inte alltid klara (se t. ex. s. 28 f.), och
ordvalet verkar ibland rätt lättvindigt. Särskilt kan pronominas
syftning bli tålamodsprövande, och några gånger hoppar det fram
verkliga språkgrodor (t. ex. s. 41: »spontant fängslade av framställningen
förstummades kommentar och anmärkningar»). Överhuvud är
bristen på nyansering i olika avseenden anmärkningsvärd, dubbelt
anmärkningsvärd eftersom boken vill fostra sinnet just härför.
Det vore emellertid orättvist att längre uppehålla sig vid kritiska
anmärkningar. Boken förfaller väl — i onödan — till en mängd
negativa omdömen, men till sin avsikt är den i hög grad positiv.
Och även 0111 entusiasmen för uppgiften ej sällan tar
självsäkerhetens klädnad, är andan genomgående sympatisk. Författaren känner
sig ha en betydelsefull sak att kämpa för, och han bör bedömas
därefter. I stort sett torde hans allmänna metodiska regler kunna
accepteras. Och då i pedagogiken tillämpningen alltid är bra mycket
viktigare än metoden själv, är det särskilt värdefullt, att författaren i
detalj velat visa, hur det går till att analysera litteratur på rätt sätt
— att anvisningarna inte alltid harmoniera med de proklamerade
principerna betyder mindre. Inledningsvis ges en översättning av
en fransk »explication de texte», och sedan följer som bokens
kvalitativa tyngdpunkt förslag till behandling av en roman och fyra dikter.
Romanen är Eyvind Johnsons »Nu var det 1914» och de fyra
dikterna »Vila vid denna källa», »I porslinsfabriken», »Vinterorgel» (de
tre första stroferna) och »Det är vackrast när det skymmer».
»Litteraturstudiets metodiska svårigheter ligger i konsten att ställa
frågor och problem», förklarar kand. Björklund, och i enlighet
därmed bestå hans anvisningar huvudsakligen av efter varandra
uppradade frågor. Allt detta är ytterst tacknämligt. En och annan gång
kunde man dock ha önskat att veta, vilket svar han tänkt sig —
intervjuledes har anmälaren utrönt, att det finns mer än en doktor
i litteraturhistoria, som på sina ställen blivit svarslös (t. ex. inför
frågan s. 47: »Hur kommer det sig att Fredman ’ser i minuten’ och
ej i timglaset att hans tid är ute?»). I övrigt noteras med stor
tillfredsställelse, att författaren inte eftersträvat någon allsidighet, satt
i pedantiskt system. Han följer inga synbara schabloner utan är väl
medveten om att varje konstverk fordrar sin egen analys. I varje
enskilt fall väljer han sålunda den frågeställning, som enligt hans
mening bäst kan hjälpa läsaren till inlevelse i verket.
Att resultaten sedan kunna utfalla olika är helt naturligt. Sitt
allra bästa torde kand. Björklund få anses ha gett genom sin be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
