Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nat. Beckman: Logikundervisning och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOGIKUNDERVISNING OCH VERKLIGHET
199
ställningen till andras lösningsförsök kunde ju tänkas vara
framkallat av intresse för saken. Då jag nu går att mot en forskare
av senare generation och med utbildning vid annat universitet
än Boströms Uppsala anföra några kritiska synpunkter, hoppas
jag, att detta alternativ icke blir glömt. Jag skall till
utgångspunkt för min framställning lägga några iakttagelser på prof.
Aspelins nyligen utkomna lärobok i logik.1
Med någon kännedom om Aspelins föregående produktion går
man till läsningen med mycket stora förhoppningar. Och
definitionen av ämnet är ägnad att styrka dessa förhoppningar.
»Logiken har till uppgift att undersöka de former, enligt vilka
vår tanke arbetar för lösandet av teoretiska och praktiska
problem», så lyder första meningen. Vi slippa således att genast
i början höra talas om »ett motsägelselöst och nödvändigt
förnimmande», som enligt naturens ordning kommer att finnas hos
mig och mina meningsfränder. Straxt i början få vi veta, att
kunskapen »grundar sig ytterst på iakttagelser», vilka måste
verifieras. Den Boströmska logiken ansåg, att ett »assertoriskt
omdöme», som meddelade ett icke tankenödvändigt faktum, t. ex.
att Gustav Adolf dog 1632, hade intresse endast därigenom, att
det faktiska måste vara möjligt — medan den alldeles saknade
intresse för de metoder, som sätta oss i stånd att pröva om
påståendet stämmer med fakta. På samma sida meddelas också,
att vår åskådnings frihet från motsägelse är ett av de
kännetecken, genom vilka vi avskilja vissa ohållbara satser. Kanske
saknar man här den s. k. andra tankelagen, den om den
tillräckliga grunden. Men så som förf. i praktiken fattar sin
uppgift, hör det nog till logiken att fråga: »ha vi tillräcklig grund
för vårt påstående, att Gustav Adolf stupade 1632?»
Tacknämlig är också den lilla historiken över logikens
utveckling. Med skäl framhålles Aristoteles’ dominerande roll. Men
kanske går förf. en aning väl fort från Aristoteles till Kant.
1 Lärobok i logik av Gunnar Aspelin, Stockholm, Geber 1938. Pris
kr. 1: 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
