Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nat. Beckman: Logikundervisning och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOGIKUNDERVISNING OCH VERKLIGHET
205
finna några begreppsförhållanden, som icke redan tillgodosetts
i de tre. Detta erkänner nu Aspelin i ett tillägg till läran om
den kategoriska slutledningen, men i bokens behandling av
saken finnes förut den skolastiska fyrdelningen, som lägger till
grund icke begreppens logiska förhållanden utan den s. k.
»medeltermens» syntaktiska »plats» i premisser och slutsats. En
mera beslutsam konsekvens hade varit önskvärd.
I övrigt skall jag begränsa mig till den s. k. disjunktiva
slutledningen. En gång under mina censorsresor hade jag själv
hållit förhör i logik med denna såsom huvudtema. Läraren hade
förberett på att han läst en ganska reducerad logikkurs, men
förhöret hade gått bra. Jag vill minnas, att här som på andra
ställen den frågan varit före, om de stora framstegen i
vetenskapen brukade göras genom nya skäl för förut diskuterade
alternativ eller därigenom, att ett nytt alternativ, som förut varit
förbisett, framdragits och löst svårigheter, som förut varit olösta.
Då vi skulle sluta, bad läraren få tilläggsvis göra en fråga.
Den framlockade svaret, att i den disjunktiva slutledningen
fun-nos två slutsätt: modus ponendo tollens och modus tollendo
ponens. Han visste inte (och fick aldrig veta), att på mig
modus ponendo tollens verkade helt enkelt irriterande.
Ett exempel skulle vara följande:
Denna vinkel är antingen spetsig, rät eller trubbig.
Nu vet jag, att den är rät.
Alltså är den varken spetsig eller trubbig.
Så tillkrånglat resonerar ingen människa. Om jag vet, att
vinkeln är rät, så följer som ett relativt ointressant korollarium,
att den icke är spetsig och att den icke är trubbig. Att rada
upp alternativen är här onödigt.
Det har hänt, att det onödiga tillkrånglandet med disjunktiv
form förvillat till och med en så klartänkt man som Aspelin.
Om jag på en karta finner en väg, som prof. Aspelin. Om jag
på kartan finner en väg utgå i nordost, vilken icke återfinnes i
terrängen, så konstateras enkelt och klart, att kartan i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
