Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Ehrenfried Lundberg: Uppfostran och undervisning i Athen under antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 2
EHRENFRIED LUNDBERG
talanden i ungdomen», säger Aischines, »för att kunna
använda dem i ålderdomen.» Vid sidan av Homerus förekommo
i ganska stor utsträckning lyriska dikter, skrivna på olika
versmått. Vid detta urval var icke enbart den estetiska
synpunkten bestämmande utan också den moraliska: man valde
helst sådana dikter, som genom sina tänkespråk eller sitt
sedelärande innehåll ansågos äga ett särskilt bildningsvärde för
den uppväxande ungdomen, t. ex. dikter av Hesiodus, Aesopus
och andra. Genom denna flitiga läsning av dikter på
växlande versmått inlärdes också av sig självt elementen av
versläran, känslan för rytmen skärptes och sinnet för musikaliskt
välljud utbildades.
Vi ha sålunda sett, att den unge hellenens skönhetssinne
och fantasi redan tidigt närdes genom läsning av episk och
lyrisk poesi. Men hur var det då med den dramatiska?
Lästes icke även dramer i skolorna? Nej, så vitt vi veta,
förekommo de inte där. Men i livets skola voro de härliga
attiska dramerna ett bildningsmedel, vars värde ingalunda
må underskattas. Tänkom oss en teaterdag i Athen under
en av de stora festerna! Från tidigt på morgonen till solens
nedgång sitta tusentals människor på den väldiga teaterns
hårda stensäten, med spänt intresse, ofta med levande
entusiasm följande spelets gång därnere på scenen, och detta, väl
att märka, icke blott under ett drama utan under tre tragedier,
ett s. k. satyrspel och en komedi. Här ha vi också en mätare på
det athenska folkets bildningsgrad: att ha sinne för Aischylus’
storslagna men ofta dunkla konst, för Sofokles’ sublima patos
och djupt tragiska gestalter, för Euripides’ (»antikens Ibsen»)
psykologiska problemdiktning, det är ej mången givet, och
många av våra moderna s. k. bildade skulle illa uthärda en
jämförelse med en athensk man av folket, detta underbara
folk, där snart sagt var och en hade ett drag av boren konstnär
i sitt kynne. Men han, den möderne, har huvudet proppfullt
av allehanda kunskaper i de mest skiftande ämnen! Javäl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
