Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Ehrenfried Lundberg: Uppfostran och undervisning i Athen under antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
EHRENFRIED LUNDBERG
tillsyningsmän samt pedagogerna var det förbjudet för vuxna
att övervara undervisningen i palästran; åtminstone var detta
fallet under den bättre tiden; under förfallets tid råkade denna
liksom så många andra goda seder och stadganden i glömska.
— Utom de rent gymnastiska övningarna hade undervisningen
i palästran även en annan uppgift, nämligen att vänja de
unga vid ett höviskt och värdigt uppträdande. Huru stor
vikt de skönhetsälskande hellenerna fäste härvid, har jag redan
i ett annat sammanhang framhållit. — De viktigaste gymnastiska
övningarna voro följande: hoppning (SXjia), vilken utgjordes
av dels höjdsprång, dels längdsprång och varvid merendels
hantlar användes för att giva språnget mera kraft och säkerhet;
löpning; kastande med metallskiva, Sca%0£; spjutkastning samt
brottning. Härtill kom undervisning i simning.
Sådan var i sina huvuddrag gossarnas undervisning till det
sextonde året. Många gåvo sig därefter ut i det praktiska
livet. Men de, som hade råd och tillfälle, fortsatte sin
utbildning under den s. k. epheb-åldern, vilken räckte från det
sextonde till ungefär det tjugonde året. Vid fyllda aderton
år avlade ynglingen borgareden, inskrevs i kommunalboken
och fick rätt att bära sköld och spjut. Nu inträder, vad vi
skulle kalla deras värnpliktstid. Det var Solon själv, som
föreskrivit denna ephebernas borgared, vilken högtidligen
avlades i ett Athenatempel. Den hade följande manligt kärva,
ädelt enkla lydelse. Ynglingen svor »att aldrig skända sina
heliga vapen, ej heller övergiva sin sidokamrat i ledet utan
villigt kämpa för helgedomarna och statens egendom såväl
ensam som tillsammans med andra; att efterlämna fosterlandet
icke förminskat utan större och starkare, än han själv hade
mottagit det; att lystra till dem, som hade att befalla; att
lyda lagarna och försvara dem mot angrepp; slutligen att
hålla fäderneslandets religion i ära». Epheberna anlade i
stället för Ejiaxiov en särskild dräkt, )(Xa|io£, för att de skulle
vara lätt igenkännliga för allt folket. Och gossens långa hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
