Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Alf Nyman: Barn som teologer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARN SOM TEOLOGER 315
jan insnärja späda pannor i den kristna dogmatikens trassliga
tankehärvor eller att med underverkstro och magiska tydningar
hämma det naturliga kausalitetsbehovet hos varje spirande, oskadd
intelligens. Ett förutsättningslöst studium av, hur minderåriga
verkligen fatta, vad man förtäljer dem om översinnliga ting, måste
bilda grundvalen för varje religionsundervisning, enskild eller
offentlig, vilken ej skall motverka sitt eget syfte.
En vidgad förståelse härav börjar också spåras hos
religionspedagoger och aktiva prästmän i vår tid. Otto Baumgarten i
Tyskland, Nathan Söderblom och Hagb. Isberg i Sverige, kunna
här med heder nämnas. Därmed behjärta den praktiska
religionsundervisningens bästa män i någon mån — sig själva kanske
ovetande — önskemål och reflexioner, vilka med klassisk kraft och
vältalighet formulerats av Jean-Jacques Rousseau, i 4: de boken
av Emile. Ett flertal av de reformkrav, modern religionspsykologi
och barnpsykologi fört fram, finnas i själva verket uttalade redan
hos honom. Även av detta skäl kan det vara påkallat att för
hågkomsten uppfriska några av dessa ånyo aktuella textställen. Ett
expressivt sådant finner man i 4:de boken (Genéve-upplagan av
1788, sid. 222 f.). Rousseau resonerar där på ungefär följande
sätt — och jag följer hans tankegång så gott som hack i häl,
ibland bifogande även ordasätten och originalvändningarna.
1.
Eftersom våra sinnen, börjar Rousseau, äro vår kunskaps
första verktyg, så bli också de kroppsliga och sinnliga väsendena de
enda, varom vi äga omedelbar vetskap. Ordet »ande» har därför
ingen mening utan för den filosofiskt bildade. För folket och för
barnen är en ande ingenting annat än en kropp. Föreställa de sig
icke också andar, som ropa, tala, slåss och bullra? Men andar, i
besittning av armar och tungor, likna på ett hår när kroppar.
Detta är också anledningen, varför jordens alla folk, judarna ej
undantagna, ha föreställt sig sina gudar i kroppslig måtto (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
