Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Alf Nyman: Barn som teologer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARN SOM TEOLOGER
323
inbillning och därmed lägga grund till en uppsättning starkt
antropomorfistiska, sedermera svårutrotliga vanföreställningar om
det andliga, osinnliga och ideala; vanföreställningar, som sedan
med växande kritisk besinning lätt nog kunna skaka den växandes
tillit till och aktning för även de mera ideella och etiska
momenten i kristen tro?
Detta synes vara ett spörsmål, som Clavier ingalunda ställt sig
tillräckligt energiskt men som just från kristen ståndpunkt
förtjänade att omsorgsfullt övervägas. Ty låt vara, att den fysiska
antropomorfismen allenast är det skrovligt oformliga skal, inom
vars väggar den religiösa kärnan från begynnelsen ligger skyddad
och sluten, så föreligger risken, att den unga intelligensen längre
fram med det bräckliga skalet kastar bort även kärnan. Att så i
största omfattning sker, då denna infantilt religiösa
föreställningsvärld kolliderar med den redan i skolundervisningen mötande
naturvetenskapliga begreppsvärlden: det är höjt över varje tvivel.
Omvänt kan det också inträffa, att det antropomorfistiska skalet
i viss stillastående familjär och social miljö hårdnar och
förtjockas därhän, att det hindrar kärnan från att tillväxa och
därigenom hämmar det religiösa livets fortgång i mera ideell
riktning. Det är i sanning icke varje troende, from moder, som i
dessa stycken är lika hänsynsfull och kringtänkt som den
schweiziska mor, om vilken Jean-Jacques Rousseau i sin »Emile»
förtäljer, att hon alldeles icke ville undervisa sin son under hans
spädare barndom i religionens mysterier, »av rädsla för att han,
tillfredsställd med denna simpla undervisning, icke skulle bry sig
om en bättre, när han hunnit till förnuftig ålder». I båda här
framhållna fall yppa sig sålunda olägenheter, dem icke minst den
religiöst intresserade borde vara ytterst angelägen om att
avhjälpa.x
1 I en viss punkt har den schweiziske religionspedagogen dock
uppmärksammat denna risk. Han varnar sålunda mot att under den ålder,
som Édouard Claparéde benämner »de allmänna intressenas period» —
tiden mellan 3:e levnadsåret och »la seconde enfance» — »faire intervenir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
