Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gösta Langenfelt: Språkens klangskönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
GÖSTA LANGENFELT
såsom att aimaient gudskelov inte uttalas såsom det skrives,
vilket tillhörde de barbariska tiderna. Helt plötsligt bli de långa
formerna oriktiga, medan de i grekiskan voro förtjänster.
En tidigare svensk författare, som utövade stort inflytande på
sin samtid, är Olof Dalin, som i Then Swänska Argus (1733: 45)
kommer till tals »Om Swenska Språket». Han framställer, liksom
Tegnér i fråga om grekiskan, vårt språk som en »(Stackars)
Flicka», som »är Skiön; Men Modren förstår sig intet på naturlig
Skiönhet; Utan wanskapar henne med Smink och Franska
Flugor ...» och »Hon måste ock då pracka sig til Kläder af andra
Flickor, som intet til henne äro skurne eller sydde ...» De
tegnérska bilderna gå igen, om än inte i det sammanhang som
Tegnér brukar dem. Till slut ger Dalin en karakteristik av svenskan,
där den ställs i motsats till andra språk, varvid även
hörseluppfattningar av språken spela in:
»Språket (—svenskan) är i sig sielf intet hårt som Tyskan,
intet hopplåckat som Engelskan, intet upblåst som Spanskan,
intet wekligt som Italienskan, intet obändigt som Pålskan, intet
wildt som Ryskan, intet bräkande som Danskan etc. Det är lent
och likwäl Starkt, Rent och likwäl Rikt, Enfaldigt och likwäl
Högt, Tappert och likwäl Läckert.»
Tyskan beskrevs sålunda som hårt av Dalin och som friskt,
starklemmat och grovt av Tegnér, medan Voltaires tysk ansåg
det vara det mest harmoniska. Heine skriver i »Tyskland, En
Vintersaga» (i Hjalmar Söderbergs översättning) de vackra
orden:
Och när jag hörde mitt tyska språk,
då kändes det i mitt sinne,
rätt som om hjärtat i mitt bröst
förblödde ljuvt därinne...
Men eljest har tyskan det anseendet utom gränserna, att det är
hårt. Redan 1623 låter den engelska författarfirman Beaumont
och Fletcher i komedien The Fair Maid of the Inn ett par
figurer säga: (Forobosco) »Vilket språk ska vi göra besvärjelsen på?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
