Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Ur svenska hjärtans djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 UR SVENSKA HJÄRTANS DJUP
185
Pliktkänslan den bästa sporren.
Det mest framträdande i dessa svar är uttrycket för en fast
vilja att uppfylla plikten mot fosterlandet. Typiska äro de ord,
som med prydlig och stadig handstil formats av f. d. soldaten
Klaes Vilhelm Skytt i Solbacken, Björnlunda. Man riktigt rätar
ryggen i stolthet, när man läser:
»Vi förstår att staten behöver pengar och att vi har plikt att
göra vad vi kan, om det också är litet. Men många bäckar
små . . . För vår del är det en glädje att få vara med. Att vi är
födda 1871, är alltså rätt gamla och att min hustru har varit
sjuklig länge, att vi fostrat upp 11 barn är väl just inte något
i våra tider att skryta med.»
Plikten mot fosterlandet uppfylles icke i en känsla av tvång
utan spontant och av tacksamhet mot det land som ger oss så
många förmåner. Detta uttryckes i många av svaren på de mest
varierande sätt. Många ha levat ett strävsamt och fattigt liv,
men tacksamheten lyser igenom ändå. Med gripande enkelhet
skildrar en f. d. järnarbetare i Södertälje hur han kommit till
denna ståndpunkt, och de enkla orden ge oss två människors
livsöden:
»Jag vill så järna i mån av förmåga jelpa till att försvara det
land som jort det möjligt för mig att komma i den ställning jag
är. Redan i min tidiga ungdom satte jag som mål att få en
tryggad ålderdom, länge såg det ut som att det ej skulle lyckas, den
sparbanksbok som jag fick efter full jord värnplikt utgjorde
grundplåten ehuru den tullades omedelbart, jag var då redan
gift med en arbetsam och förnöjd hustru. Efter 13 år var det
1100 kr på boken, då bygdes det egna hemmet, så småningom
kunde min hustru skaffa sig en slant på bär och ha det det till
jelp i hushållet. Alt extra samt så mycket som möjligt av
arbetsförtjänsten sparades. Sjukdom hälsade nog på både ofta och
långvarigt i synerhet hustrun, som dog för några år sedan. För
två år sedan fullföljdes planen att ej trängas på fabriken så nu
är inkomsterna små men även behoven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
