Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Henrik Petrini: Språkriktighet och språkutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
HENRIK PETRINI
Hr W. går nu så långt att han fordrar att skriften ska vara
sådan att den »under inga omständigheter» kan missförstås, o
därför ska den vara »klar även för sömniga och motvilliga
lärare». Orimligheten i denna fordran har jag uppvisat genom
anförande av exempel ur hr W:s egen bok där han gör sej
skyldig till samma »grodor» som han varnar för, o jag vill nu
anföra ett exempel av ännu färskare datum:
»vårt traditionella (obs!) skriftspråk har många oarter och
håller på att lägga sig till med nya (obs.!)».
Gent emot dessa hr W:s orimliga fordringar har jag yrkat
på att man inte ska »nedlägga absolut onödig möda vid skriftens
avfattande», o häri synes hr B. instämma då han säger:
»Gott är ett språkuttryck, om det gör den önskade effekten
med minsta ansträngning både för författaren—talaren och för
läsaren—åhöraren.»
Härvid förutsätter han tydligtvis att han inte skriver för
sömnigt folk — de läsert ju inte för råsten — men skräcken för
glopen som sitter o märker ord sitter ännu kvar i honom, så
att han måste akta sej för att väcka åtlöje hos »läsare, som
äro osympatiskt inställda både mot personen och saken. Och
den som så är, kanske föredrager att förlänga sitt liv med ett
gott skratt åt våra språkliga grodor framför att bry sin hjärna
med att fundera ut dä förståndiga vi velat säga. Så nog skola
vi taga hänsyn till läsaren . . .».
Fy skäms att vara så obarmhärtig! Inte ens unna den
stackars karn att förlänga livet tre dagar med ett gott skratt. O
dä naturligtvis bara av ren blygsamhet. Tvärtom vore dä
välkommet med ett o annat dylikt intermesso för då kunde
måhända den sömniga vakna till, o den motvilliga bli blidare
stämd.
Tror då herrar professorer inte att denna deras ömkliga
räddhåga kan bli föremål för åtlöje, o att deras krystade metoder
att undvika avsiktligt misförstånd kan uppfattas som löjligt
pedanteri ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
