- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjuttiosjätte årgången. 1940 /
245

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Emil Låftman: Villkorssatser i modern svenska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILLKORSSATSER I MODERN SVENSKA

245

uppträder där. Vad är det då, som förmedlar irrealitetseffekten ?
Det är tidsvärdet, som avgör saken. Till och med en tydlig
im-perfekt-wdi&a£iz>-form kan i talspråket uttrycka irrealitet, t. ex.
»Om jag var som du, bad jag honom 0111 ursäkt». Orsaken är den,
att den tydliga imperfekt-indikativ-formen var har presentiskt
tidsvärde här. Om ett imperfekt har tydlig indikativform eller
tydlig konjunktivform eller icke alls markerar modus, betyder
ingenting för dess förmåga att i villkorsbisatser förmedla
irrealitetseffekten. Det enda avgörande är tidsvärdet. Alltså: I
presentiskt sammanhang är irrealitetseffekten lika tydlig, vare sig
vi säga om Karl var rik eller om Karl vore rik eller om Karl
hade pengar. Märk väl: I presentiskt sammanhang. För att
tydligt markera det presentiska sammanhanget i första gruppens
typexempel har jag där infört ordet nu.

Jag fäste ovan uppmärksamheten på de båda för
irrealitetseffekten behövliga verbformerna. Med nya benämningar heta
dessa: Absolut presentiskt imperfekt och preteritalt
pluskvam-perfekt. Detta betyder, att hade i första typexemplet i
irrealitets-tabellen ovan betecknar nutid (samma tidsvärde som presens
har) och att hade fått i andra typexemplet har samma tidsvärde
som imperfekt avled i samma exempel. Detta pluskvamperfekt
hade fått är alltså icke ett antepreteritum, såsom fallet är med
pluskvamperfekt hade lagt i indikativtabellens fjärde grupp. I
indikativtabellen (det rena villkorsfallet) hade vi att göra med
preteritalt imperfekt och antepreteritalt pluskvamperfekt, alltså
de normala tempusfunktionerna. Dessa kunna icke förmedla
irrealitetseffekten, såsom vi nu flera gånger ha sett.

Vill nu läsaren ha godheten att själv kontrollera, att det
presentiska imperfekt skaffade i huvudsatsen till det första
ovanstående typexemplet kan omskrivas med konditionalis och att
det preteritala pluskvamperfekt hade köpt i huvudsatsen till det
andra typexemplet också kan omskrivas med konditionalis.

Kort återblick på det ovissa fallet:

Även analysen av det ovissa fallet kan mycket väl genom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:57:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1940/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free