Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Skogsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Länge funderade jag icke på saken, utan lät hyndan
gå som hon ville, och följde efter så tyst som möjligt. Snart
bar det nedåt en bit. Vid några stora stenar kröp hyndan
ihop och lade sig ned. Jag blef rädd att jag skulle
gått för långt och drog mig tillbaka, men då ingenting
hördes eller syntes, vände jag åter och kröp en bit längre
fram. Jag hörde då folk tala, men kunde icke urskilja
hvad de sade. Emellertid var det klart, att här fanns en
väg eller ingång i berget. Skulle jag våga mig in? Nej,
jag drog mig åter tillbaka och gick så på andra sidan sjön,
tills jag kom midt emot det trädbeväxta berget, och där lade
jag mig och sof en stund tills dagen började gry.
»Nu visste jag icke riktigt hvad jag skulle göra, men
beslöt mig för att ligga stilla till kvällen, ty var jag icke
vid karlarnas tillhåll, skulle de fortsätta sin kosa under
dagen, och jag skulle återfinna spåret. Under det jag
funderade härpå fick jag se en man komma roende med båten.
Han for ut till ett grund, där några stenar sticka upp ur
vattnet. Där stannade han och upptog några nät, och så
rodde han åter till berget, där han försvann med båten.
»Nu kan du gå hem, Pavo,» tänkte jag, »ty här ha
skogsmännen sin bostad, därom kan man icke tvifla. Och
så gjorde jag. Pekka, du må nu säga, om jag skall vända
om och utforska något mera!»
»Nej, Pavo! Du har ganska säkert upptäckt bofvarnas
tillhåll, och det är för närvarande allt vi kunna göra. Ty
att drifva ut dem ur deras håla, därtill fordras mer makt
än du och jag hafva under nuvarande förhållanden. Vore
det vår, Pavo, skulle vi ej tveka att angripa dem, men nu
är året för långt lidet. Vi kunna vänta snö här i trakten
när som helst, och då kunde vi misslyckas, Pavo. Eljes
skulle vi börja plocka bort en och en då det passade. Men
skulle då snö komma, hade vi hela svärmen efter oss, och
måhända äro de flera än vi nu veta af. Dessutom göra de
nog som de sade, begifva sig ut på rof, och då kunna vi
emot hela flocken tillhopa icke uträtta något. Nu måste vi
söka få ihop så många skinn vi förmå, och så snart tjänligt
före inträffar begifva oss utaf.»
»Godt, Pekka! Låtom oss arbeta!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
