Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Genom finnskogarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed satte han kälken i gång, ty Pekka var redan
utom sveden. Snön hade blifvit fastare; kälken gick nu
lätt, sedan man aflassat hudarna man medfört från
Dalaskogarna, och så blef färden raskare. Pekka rände förut
till in emot middagen, då han bytte om med Pavo och bad
denne ränna före. Det uppstod en liten strid härom, emedan
Pavo förklarade, att han icke alls kände sig besvärad af
kälken. Men han måste gifva med sig, då Pekka sade honom,
att han vore både svettigare och mer rimmad än han. »Kan
du förklara det, du?» Då gjorde Pavo som Pekka ville,
och mot skymningen voro de vid Viggen, där Pekka
välkomnades af alla innebyggarne som en gammal kär bekant.
En af Viggarne hade varit vid Bjurberg då Pekka talat
vid männen och kände till hvad man där beslutit, så därom
talades ej. Däremot ordade man om finnarnas ökade antal.
En hel del af de äldres söner hade redan måst upptaga
nybyggen här och där på skogarna, och man fruktade, att
utrymmet för jakten och fisket skulle bli knappt.
»Därför kunna vi råda bot själfva,» sade Pekka. »Vi
få svedja mer och odla mer, och öka våra kreaturs antal, så
går det nog så länge vi få lefva i frid och ro.»
Under den långa vägen Pekka hade till Kymmen och
Antti hade han god tid att begrunda finnarnas ställning i
deras nya fädernesland, och allt mer kom han till den
öfvertygelsen, att det icke kunde vara öfverhetens mening att
förfölja och utrota dem. Hade Vappus ord någon mening
då hon sagt, att svenskarna i stort antal utskrefvos till
krigstjänst, gingo ut och aldrig återkommo, hade de annat för
sig än att förfölja finnarna, och det vore troligt, att
bönderna antingen missförstått eller själfva skärpt de påbud
öfverheten låtit utgå. Bättre kännedom härom ville han
skaffa sig då han träffade sina vänner från Gräsmarken och
Mangskogen.
Att Pekka eller finnarna icke kände närmare till de
stora händelser som vid denna tid tilldragit sig, visar, hur
liten beröring de i verkligheten hade med svenskarna, hur
afglömda och ringaktade de voro, då man icke ens utskref
dem till krigstjänst. Det är troligt, att den svenska
kronobetjäningen icke kände till finnarnas talrikhet. Antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
