- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
59

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vid Kymmens strand. - 17. Mattis karlaprof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lämna två af sina äldsta söner till kriget, och de hade icke
återkommit, ehuru det nu var fred. Icke heller af
grannarnas söner hade något försports; helt få hade återkommit
till andra delar af socknen, och de visste icke, hur det gått
med deras kamrater. Man hoppades dock ännu på ett lyckligt
återseende.

Då männen återkommo från kyrkfärden var Pekka
mycket belåten med sin resa. Ingen af de finnar han
samtalat med om deras ställning hade klagat. Svenskarna
gjorde dem intet men. Man tog ingen kunskap om finnarna:
de fingo sköta sig själfva, ehuru en del af nybyggarna
måste lämna en liten torpskatt till bönderna, som utgjorde
skatterna till kronan äfven för finnarnas torp, och öfverheten
tycktes icke heller bry sig om dem. Det var annorlunda
norr på skogarna.

*


17. Mattis karlaprof.



När Pekka och Antti nalkades dennes gård möttes de
af Gretti, som underrättade dem att en skock vargar
nyligen varit framme vid gården, samt att pojkarna vore
efter dem. Hon var förgrymmad på Pavo, som farit åt
skogen utan att medtaga henne. Då Pekka och Antti
förnummo gossarnas färd efter de hatade vargarna, kom deras
gamla jaktlust öfver dem. I all hast måste Lissu lägga in
litet lifsmedel i deras nifflar, och så satte de efter både
pojkar och vargar.

»Raska pojkar!» sade Pekka då han stannade vid kanten
af en ändlös mosse, på hvars andra sida ett högt och
långsträckt berg reste sig. »De ha lupit som män, Antti.
De där pojkarna har du glädje af. Du skall se, vi hinna
icke upp dem innan mörkret faller på.»

»Vi göra det helt säkert icke, men då bli vi ock så
mycket mer välkomna, ty Lissu sade mig, att de icke ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free