- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
66

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Vappu.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

18. Vappu.



Ett par dagar efter jakten hade det gått lifligt till hos
Antti. Alla hade varit sysselsatta med att skaffa ved till
huset, ty nu skulle Pekka och Antti dagen därpå företaga
den beramade färden till Bogen. Pojkarne, till hvilka Pavo
räknades, skulle ut i skogen på jakt och fångst. Hemmavid
behöfdes ett större förråd af bränsle, ty hur länge männens
bortovaro komme att räcka, kunde ingen så noga beräkna.
Antti och Pekka hade släpat hem torrfurustockar, pojkarne
huggit, kvinnorna burit in och staplat upp, men ännu då
mörkret inträdde hade man icke medhunnit så mycket man
ansåg behöfvas.

En flammande eld hade tändts, och vid dess sken fortgick
arbetet med lif och lust. De unga arbetade och pratade,
de gamla arbetade och tego, under det yxhuggen bullrande
föllo tätt.

Helt plötsligt upphörde allt buller och det blef tyst,
tyst som en vinterkväll långt in i vildmarken, men nere vid
sjön hörde man hundarna ifrigt skälla. Alla lyssnade.
Hundarnas skall kom närmare, och inom en minut sågs någon
skymta fram på sveden och kort därpå inträda inom
ljuskretsen.

»Vappu!» hördes röster hviska.

»Ja, Vappu!» Det var verkligen hon. »God kväll för
eder alla! Tack, tack!»

»Är du ute och färdas så sent?»

»Ja,» sade hon; »jag har haft Grills i sällskap förr i
dag, och han färdas sakta nu sedan han blifvit gammal och
skröplig. Men,» tillade hon gladt, i det hennes förunderliga
ögon blixtrade till, »det synes, att Pekka Huskoinen kommit
häråt,» och därmed pekade hon på de efter pörtets väggar
utspända vargskinnen. »God dag, Pekka!» sade hon och
vände sig till denne. »Har du fått några hälsningar från
mig?»

»God dag, Vappu!» svarade Pekka. »Några hälsningar
från dig har jag icke bekommit.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free