Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ängsjöfinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ängsjön. Där hade han funnit fruktbar jord och goda
betesmarker. Själf hade han arbetat med ifver och kraft,
men med tiden fått god hjälp af sina åtta raska söner, af
hvilka flere redan hade egna nybyggen i närheten af faderns
sved.
Med svenskarna hade han haft mer beröring än bland
finnarna var vanligt. Han sålde boskap och vildt till dem
och hade lärt sig deras språk. Vid sina besök i svenskbygden
hade han alltid visat sig gladlynt och frispråkig och
afyttrat hvad han hade att sälja för det pris som bjöds
honom. Därigenom hade han förvärfvat sig svenskarnas
välvilja, och de hade lämnat honom i frid och ro. Blott en
gång hade han råkat i delo med sin svenske granne i öster.
Båda ville hugga en sved på samma ställe, och då ingendera
ville vika för den andre, hade de slagits en hel dag utan
att någon kunde tillerkänna sig segern. Sedan de ömsom
slagits och ömsom hvilat, hade de mot aftonen blifvit trötta
och börjat talas vid. Finnen fruktade, att svensken kunde
skaffa sig hjälp och ödelägga hans pörte, och svensken var
rädd för finnens hämnd och trolldom. Man insåg fördelen
af att lefva i fred, och så samsades man och ingick
vänskapsförbund, hvilket nu hade bestått under många år.
Så stodo sakerna då Pekka och Antti ankommo till Ängsjön.
De blefvo väl mottagna, undfägnades på det bästa, och
så kommo de till tals om huru nordfinnarna, Dalbykarlarna
och Fryksdalingarna lefde i ofred och missämja. Pekka
redogjorde för hur nordfinnarna tänkte, och nu hade han
kommit för att höra, hur finnarna på de södra skogarna
hade det, och särskildt för att få reda på, hur det förhöll
sig med de åtta fängslade finnarna, samt om det vore sant,
att öfverheten ville, det finnarna skulle lämna Sverige och
antingen gå till sitt hemland igen, eller öfverflytta till
landet väster om det stora hafvet.
Härpå svarade Ängsjöfinnen, att han gärna ville
meddela hvad han visste. Hvad de åtta finnarna angick, så vore
det pratet sanning. Han kände dem, de voro från andra
sidan Sunne och hade blifvit gripna af öfverheten för att
med eller mot deras vilja föras öfver hafvet till Amerika.
Men det var redan flera år sedan. De hade dock, sedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
