Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. De tre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad vi få att bära? Våra bössor, yxor och knifvar,
elddon och salt. Resten af våra saker gömma vi här i
skogen. Krut och bly köpa vi oss i staden och hvad mer
vi nödigt behöfva. Det blir ej litet att bära ändå; men vi
äro vana att bära och ändå marschera fort. Har du tung
börda, Polko?»
»Nej, gud bättre, blott litet salt och krut. Jag hade
icke mycket att få för nu. De skinn jag hade gick åt i
våras till hvarjehanda. Några fiskekrokar behöfde jag, men
pengarna räckte ej till.»
De tre finnarna sågo på hvarandra, och så nickade Ram,
och så gjorde de andra med.
Följande morgon i soluppgången tågade våra finnar i
väg. Genom odlade marker och förbi gårdar gick färden
till emot aftonen, då Munter afbröt tystnaden med en
fråga till Polko, hur det kom sig, att de vandrade
oupphörligt mot väster, då han likväl sagt, att han bodde
åt norr.
»Det är bättre mark att gå uti här, fastare och torrare
än längre mot öster, och dessutom ha vi vatten, som ni sett
flera gånger i dag, väster om oss. Man blir ej vilsekommen
då man har sådana drag att följa, och snart träffa vi en
stor väg, som vi kunna följa ett längre stycke. Den går
upp till Dalarne åt Kopparberget, som svenskarna kalla
det. Viljen ni hvila nu, så gå vi den stora vägen i natt.
Vi blifva då icke störda af elaka möten och onda ögon,»
sade Polko.
»Som du vill,» svarade Piggen, »men vi knektar äro
icke rädda för hvarken det ena eller det andra. Men hvila
skall bli skönt. Halt! På stället hvila!» ropade han i
kommandoton, hvarpå kamraterna svarade med att skrattande
afkasta sina bördor.
»Du härmade vår gamle väbel bra, Piggen,» sade
Munter. »Jag önskar vi hade honom här lifs lefvande. Men
Gud nås!» sade han med en suck, »han strök med på
sjukhuset i ’Olomuss’ (Olmütz), han och många af de våra.»
»Låt yxorna gå,» sade Piggen i samma muntrande ton,
och om några ögonblick flammade en sprakande brasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
