Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Nybyggarna vid Bocksjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Här äro vi säkra att ingen öfverraskar oss,» sade
Polko. »Jag brukar vara här och fiska på våren, och under
de flera år jag varit här har jag icke haft besök eller sett
en främling. Båt eller flotte finns ej i sjön, och skulle
Vargen och hans sällskap försöka komma hit, kan det icke
ske utan buller och bråk, och för öfrigt våga de sig icke
hit. Varen således obekymrade! Slån eder ned!»
Därmed gick han afsides och kom strax åter med en
knippa torkad fisk som bidrag till kvällsvarden.
»Tack, Polko! Det här var en liten behaglig och trygg
plats,» sade Piggen. »Här hade jag lust slå mig ned en
tid. Är här godt om fisk?»
»Ja, men bättre längre mot norr, dit jag vill följa er.»
Följande morgon föreslog Munter, att man borde ligga
kvar och hvila öfver den dagen, ty vore Vargen efter dem,
skulle han varsnas under dagens lopp, och nästa natt kunde
de i all tysthet fara öfver sjön och landa i dess norra ända,
och därmed borde de vara sin förföljare kvitt. Förslaget
antogs, och dagen tillbragtes med att förfärdiga skor åt
alla finnarna. De voro lättare att gå med och skulle i sin
mån hjälpa till att dölja spåren, ty en näfversko lämnar
mycket mindre märke efter sig än en sko af läder.
Dagen förflöt lugnt, och man enades om att Vargen
icke funnit rådligt att förfölja finnarna. Lika fullt bröto
dessa upp under natten och voro den dagens afton vid
Polkos hem vid Svartsjön. Deras framträdande på sveden
väckte först oro, men sedan man varsnat Polko i deras
sällskap endast nyfikenhet. Man slutade upp med arbetet och
gick fram till pörtet. Gladt öfverraskad blef man, när man
hörde främlingarna tala finskt mål.
Polkos familj bestod af hustrun och ett par unga, men
fullvuxna pojkar, hvilka på faderns anmaning genast gingo
att elda upp badstugan, gästerna till ära. Då dessa hörde
tillsägelsen, flög ett gladt leende öfver deras bistra,
solbarkade anleten, och sedan de tagit sig ett äkta finnbad,
det de i många år saknat och nästan glömt, steg deras
belåtenhet till höjdpunkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
