Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vapensmeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å, är ni ute på sjön! Jag kände icke igen eder strax.
God dag, god dag! Vill ni icke komma i land och upp till
mig?» sade han vänligt.
»Nej, Isak, men jag ville du skulle komma in till mig
i morgon vid middagstid, och så skall du taga denne man,
Pekka Huskoinen, i ditt skydd och lämna honom det bistånd
han af dig möjligen kan behöfva, och nu genast följa honom
till andra sidan af ön, där han och hans kamrater slagit sig
ned.»
»Det skall bli som ni vill, Lukas,» svarade Isak.
»Adjö då, karlar!» sade denne och rodde bort.
Då Pekka och Isak fiskare blefvo ensamma sade den
förre, att Isak icke behöfde ro honom till andra sidan af ön.
Han skulle nog, blott han komme i land på den, finna
kamraterna vid den lilla viken. Ja, Pekka kunde göra som han
ville, men hade Isak lofvat Lukas följa Pekka, skulle
han ock göra det, änskönt han icke tog båten och rodde,
hvilket färdsätt han var mest van vid, och hvilket också
varit Lukas’ mening att de skulle begagna. »Men först
skola vi gå in till mor och se, om hon har en gång dricka»
(en mugg öl).
Pekka tackade för välfägnaden, men drack obetydligt,
hvilket Isak tyckte vara besynnerligt af en sådan storväxt
man. Men då sade honom Pekka, att finnarna icke brukade
dricka öl; därtill hade de hvarken råd eller lägenhet.
»Men hvad dricka ni då?» — »Vassla då vi hafva, eljes
vatten, det senare mest.»
»Du måste säga mig, Pekka, hvad ni göra här i bygden
och hvarför Lukas följt eder hit» — »Gärna,» svarade
Pekka, »det gör jag under vägen till kamraterna.»
Under marschen förtäljde Pekka om finnarnas inflyttning
och lif i de svenska skogarna, deras hårda kamp för tillvaron,
samt den oro för framtiden som nu tyngde på dem, jämte
ändamålet med deras resa, och slutligen hur deras unga män
fruktade att bli pressade med i kriget, om de visade sig i
den stora staden.
Isak fiskare beklagade finnarna af hela sitt hjärta och
var af samma åsikt som Lukas, att det var klokt att de
hållit sig undan, men tillade tröstande, att den manhaftige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
